Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

A Perfect Circle
Thirteenth Step, 2003
Skivbolag: Virgin
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2003-11-24
Hemsida: www.aperfectcircle.com

Det tar tid, men när man väl förstått och växt in i låtarna är det helt omöjligt att slå ifrån sig. A Perfect Circle gör inte musik, det är ren och skär konst de ger ifrån sig. Det som för mig först verkade vara en stor besvikelse fylld med potenslöst gnäll har visat sig vara sjukligt bra och nedstämda sånger.

Med nytillskott från Marilyn Manson och Smashing Pumpkins hade man ju kunnat förvänta sig att ”Thirteenth Step” skulle bli hårdare än debutvaxet ”Mer Des Noms”. Istället blev det tvärtom. Särdeles mycket metal finns inte att hitta på nya inspelningen, men vad spelar det för roll? De nedstämda, finstämda, avspända låtar som fyller albumet har en sådan atmosfär att man blir tagen.

Som jag skrev tidigare så är det ganska svår musik. Inget man sätter på i bakgrunden och hurtfriskt nynnar med i då och då. Jag fann den största lyssningsupplevelsen på lagom låg volym, men släckt lyse, liggandes i soffan med slutna ögon. Precis då slogs jag av ”Thirteenth Steps” storhet. Att det är ett album fyllt av fantastisk musik. När man lyckas ta till sig alla små detaljer och de stämningar bandet skapar, då är det kört. Då vill man knappt lyssna på något annat.

A Perfect Circle må bestå av äckligt begåvade musiker som plinkar fram härliga melodier, bandet skulle ändå inte vara ett dyft utan Maynard James Keenan. Sångaren som även gör sin underliga stämma hörd i Tool gör på ”Thirteenth Step” ännu en helt fantastisk sånginsats. Men vem hade förväntat sig något annat? Hans sång lyfter varje låt och när man ligger där med slutna ögon hörs det hur mycket känsla mannen lägger ned i sin sång. Hans fjäderlätta och bräckliga, men ändå självförtroendefyllda röst saknar motstycke inom dagens musikscen. Jag behöver inte skriva att jag lyssnar non-stop på ”Thirteenth Step” va?