Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

A Perfect Circle
Mer De Noms, 2000
Skivbolag: Virgin
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 2000-12-12
Hemsida: www.aperfectcircle.com

Många pratar om att A Perfect Circle är frälsarna som räddat mänskligheten från att dränkas av Britney och BSB. Att "Mer de noms", som är bandets debutalbum, sålt i över 500 000 exemplar på mycket kort tid världen över, vittnar om att A Perfect Circle verkligen blivit väl mottagna.

Det finns mängder av rockband ute på marknaden idag. Antalet unga talanger världen över som spelar rock där ute i sina replokaler måste vara obegränsat, konkurrensen är verkligen hård och utbredd. Att slå igenom som rockband är inte lätt. Man måste hitta en egen väg så att man utmärker sig i gröten av människor med gitarrer i händerna. Något som inte alltid är det lättaste.

A Perfect Circle är onekligen en mycket proffsig konstellation. Vokalisten Maynard James Keenan har dessutom ansvaret för sångmicken i rockbandet Tool. A Perfect Circles låtar beskrevs av någon som "Mozart med gitarrer", vilket faktiskt stämmer väldigt bra. Låtarna är som långa och vackra kompositioner, egentligen mer musikstycken än låtar. Faktumet att medlemmarna hanterar flera olika instrument har de utnyttjat väl. Basisten Paz Lenchantin spelar även fiol och piano, vilket återkommer lite då och då, någonstans långt bort i ljudbilden.

Jag tror att Billy Howerdel (musikkompositör/gitarr), Paz Lenchantin, Troy van Leeuwen (gitarr) och Josh Freese (trummor) lyssnat på både Slipknot, Korn, Marilyn Manson och Creed innan de börjat sila ut de bästa och skapat sitt eget sound. Utan Slipknots överdrivna "desto skrikigare desto tuffare"-modell, Mansons droginfluenser eller något meningslöst harvande på distkanalen á la Creed, har de lyckats skapa någon slags perfekt avvägd alternativrock. Melodierna är starka, men mycket går mig ändå obemärkt förbi. Det kan stundtals kännas lite profillöst och dött. Bandet har säkerligen kämpat hårt med gitarrslingorna. De två gitarristerna arbetar ypperligt tillsammans, men den ypperliga Kentdynamiken uppstår aldrig.

A Perfect Circle turnerar stenhårt den kommande tiden. Med spelningar i det närmaste varje kväll på platser runt om i USA och Europa, har bandet bemöts med mycket god kritik. Med låtar som The Hollow och Judith i bagaget är det visserligen svårt att misslyckas. Maynard James Keenan är onekligen en av de få rocksångare som verkligen kan sjunga. När det gäller sådana banaliteter som att kunna träffa rätt ton och sedan hålla den etcetera.

Jag har haft på problem med att reda ut vad jag verkligen tycker om den här skivan. Visst, det är storslaget, välljudande och välkomponerat - stundtals hur bra som helst - men det känns ändå ganska avslaget och förklingat. Kanske är det för att variationen inte är så stor som man kanske hade hoppats. Fast "Mer de Noms" är utan tvekan en mycket bra skiva av hög rang som inte förtjänar något annat betyg än vad den fått. Men jag är fortfarande villrådig.