Joyzine

[stäng]

Fem korta

Vampires On Tomato Juice

Fem korta frågor till Trevor Le Doux, sångare i och grundare av tyska galenmetalbandet Vampires On Tomato Juice...

Vampires On Tomato Juice är ett ganska lustigt bandnamn, hur kommer det sig att ni fastnade för det, inspirerades ni av alla vampyrtrender som exploderat i populärkulturen på senare tid?
Namnet kommer från den första låten vi över huvud taget skrev (den heter VOTJ), det var två år sedan och den illustrerar hur vi känner oss i den här världen. Ni vet, man har allt man behöver men är fortfarande törstig på mer meningslöst skit som samhället och media vill att man ska köpa. Vi gillar att använda oss av utstuderad symbolism och kan identifiera oss med en vampyr som dricker tomatjuice istället för blod – vilket naturligtvis är det bästa alternativet för mänskligheten. En sådan vampyr skulle känna sig så som vi gör.

Vi bryr oss inte ett skit om vampyrer på teve, i böcker eller ens någon vampyrkult. Vi är en ny slags vampyrer.

Ni tycks ha en hel del humor men samtidigt ta musiken väldigt seriöst, är det viktigt att mixa de två elementen för att göra saker intressanta?
Ja, vi tar upp väldigt allvarliga och seriösa ämnen i våra texter, men vi framställer det inte som att ”världen är en dålig plats”, istället förpackar vi dem i sjuka och symboliska fraser som för det mesta är svåra att förstå sig på om man inte har den specifika nyckeln till varje låt. Och visst är det så att de här symboliska fraserna kan framstå som roliga ibland. Jag menar, folket där ute gillar vad vi säger eftersom de är vampyrer. De lägger sitt eget förflutna, sina känslor och livshistorier i musiken och det är precis så det ska vara och så som vi gör själva.

Många skulle nog säga att den musik ni gör låter influerad av den numetal-trend som svepte över världen för några år sedan, vad influeras ni av och hur har publiken tagit emot er musik?
Det är en svår fråga. Visst är det så att vi ofta blir jämförda med System Of A Down och ibland även Avenged Sevenfold – vilket mest känns som en stor ära – men vi gör bara vår grej. SOAD-genren är en grotta som ingen egentligen någonsin vågade gå in i, men vi gjorde det med den typ av musik som vi en dag kommer gå i döden för.

Vi har mängder av influenser, men de flesta skulle bara låta konstiga så låt oss nöja oss med två – klassisk musik och musik från commodore c64/Amiga ståtar med så många bra låtar och artister som metal och rock knappast kan mäta sig med. Vi älskar att lyfta fram kraften i ovanliga harmonier som låter väldigt speciella i kombination med hårdhet och sång. Plocka bara upp en gitarr, välj en låt och upptäck att ett äventyr väntar dig även om det låter som att musiken är komponerad som vanligt, vilket är ett bevis på att vi vet vad vi sysslar med. Det är något speciellt.

Ni ger bort er musik gratis via er hemsida, hur går tankarna bakom det?
Tuffa frågor med tuffa svar. För det första är den egentligen enda lösningen när man ger sig in i musikbranschen att tillgängliggöra musiken gratis. Det finns mängder av band därute och många av dem är tyvärr knutna till skitbolag. Har man inget management måste man vara bra och lägga all sin energi på att sprida sina tongångar överallt. Så det var vad vi gjorde och responsen var enorm.

Till och med den fakevideo med System Of A Down, som vi inte alls var ansvariga för bör tilläggas, som setts av över en miljon tittare har fått väldigt goda vitsord vilket bevisar att vi håller god kvalitet. Men skit i det, vårt nya album kommer vara färdigt någon gång i mars-april och vi har ingen aning om vad som kommer hända med det. Vårt fokus är att fortsätta vara jordnära, men samtidigt är vi i stort behov av pengar för vår hobby är väldigt dyr.

Vi har stora omkostnader och tjänar man inte en spänn blir det inget bra. Vi har fått donationer via hemsidan, vilket vi är väldigt tacksamma för, men de pengarna täckte bara några mindre utgifter. Vi är tacksamma för det men måste börja blicka in i framtiden.

Många har efterfrågat att vi skulle börja sälja det album som gick att ladda ner gratis via till exempel Itunes och Amazon så det gjorde vi. Det lustiga med det är att vi fick in mer pengar på det sättet än genom donationerna. Det är lite lustigt. Faktum är att vi letar efter distributionskanaler där vi kan få ut mellan tre och fem euro per album och slippa dela pengarna med giriga isterbukar som inte lyfter ett finger för att hjälpa oss.

Tre till fem euro är ungefär vad det kostar att köpa en frukost och vi anser det vara värt att betala den summan för det blod, det svett och de tårar vi offrat under ett år av hårt arbete och som en köpare faktiskt kan avnjuta om och om igen i evighet. Vi lade fram det så för våra fans och de tycktes hålla med. Man kan inte stoppa kopiering, det kunde man inte ens på tiden när folk satt och spelade av vinyl till kassettband.

Nämn de fem bästa banden genom tiderna.
Jag kan bara tala för mig själv...

Rage Against The Machine – för att de är revolutionära gudar.
Pantera – de killarna levde verkligen metal.
Slipknot – men bara deras tidiga alster, de har gått och blivit mesiga.
Type O Negative – jösses, flickor och stearinljus, fantastiskt.
Metallica – trots att Lars Ulrich är det största rövhålet jag någonsin skådat.