Joyzine

[stäng]

Intervju

Arvikafestivalen 2006

Jonas Hallberg, huvudansvarig för Arvikafestivalen reder ut en hel del begrepp angående sommarens upplaga av festivalen och talar också om några minnen från i somras.

Vad har ni för förväntningar inför sommarens festival?
Vi har haft tid för att förbereda planeringen inför 2006. Ett arbete vi inte kunde göra ordentligt inför förra sommaren, framförallt på grund av en tung höst 2004. Vi har inte backat för någon förändring vi har trott på det senaste halvåret och det kommer att ge resultat (och märks redan). Nu får vi ser hur långt det räcker. Vi styr inte allt själva men väldigt mycket. Så jag kan väl sammanfatta det med: väldigt stora.

Har du några insidertips på band vi kan förvänta oss att se på Arvikafestivalen i sommar? Ser det ljust ut för ett grymt program?
Att sia om vilka bud som kommer gå in är att jinxa buden. Nästan så man blir vidskeplig… nej, men man vill inte bygga upp förväntningar som gör en besviken om de inte uppfylls. Jag kan väl säga att potentialen är enorm.

Exakt hur bra känns det att ha tunga bokningar som Franz Ferdinand , Turbonegro och Thåström klara så här tidigt?
Jag har aldrig tappat fattningen som jag gjorde när Franz Ferdinand gick in. Det var något jag nästan räknat bort för att det enligt vår uppfattning dragit ut så länge på tiden… så här i efterhand kan man kanske tycka att det var lite otåligt, vi kunde trots allt ändå släppa det i januari.
Det är underbart helt enkelt. Franz, Nitzer Ebb, Thåström och Turbo är givetvis ganska skönt att gå in i mars med.

Om du fick bestämma helt fritt, vilka fem band skulle du allra helst se på Arvikafestivalen sommaren 2006?
1. The Knife – Vi kommer att fortsätta fråga.
2. Teddybears – Har inte sett dom sedan Hultsfred 2000, när Rusiak kom in på scen med cowboyhatt. Och Rusiak gjorde ju genialiska grejer på den tiden…
3. Postal Service - …eller Death Cab for Cutie , men Postal Service är ännu bättre. Give Up är nog en av mina favoriter all-time.
4. Fischerspooner – Hur ballt som helst och har dessutom aldrig varit i Sverige.
5. S.P.O.C.K – En återförening på 15-årsjubiléet vore… passande.

Hur ser ni på konkurrensen med andra festivaler i Sverige? Finns det något form av rivalitet mellan er och Hulstfred?
Klart det finns rivalitet. Men samtidigt som det finns oerhört mycket likheter och därför konkurrens, ser jag oss delvis som en annan grej. Hela festivalvärlden har tappat koncepten lite tycker jag. Själv åker jag mycket på festival för festivalens skull. Stämningen, campingen och folket. Och så vet vi att många besökare resonerar.

I det spektrat tycker jag närmare 1500 kronor är väldigt mycket. Vi har givetvis inte lika många stora band som till exempel Hultsfred. Samtidigt tycker jag vi har en bättre balans. Vi är i princip uteslutande ungdomar som gör Arvikafestivalen. De enda som har betalt har pengar som en student. Vi lägger allt krut på att göra det så bra för besökaren som möjligt, utan att det för den sakens skull ska kosta hela sommarkassan.

Jag tror att folk åker till oss väldigt mycket för stämningens skull, förutom artisterna. Sedan är det programmet som får bägaren att rinna över.

Hur lyckades ni sno åt er Franz Ferdinand före dem till exempel?
Det passade bättre för dem att spela här. Sen var vi ute i väldigt god tid och så är vi för djävla charmiga.

Hur tänker ni när ni sätter ihop programmet, ändrar ni er vision av vad ni vill anordna för festival från år till år?
Ja, det måste vi tror jag. Dels på grund av att musikklimatet förändras, folk lyssnar på andra saker. Men sedan måste man till viss del anpassa sig till vad som är ute på vägarna. Har man bestämt att man ska boka elektronisk musik för x tusen kr och det inte finns en enda stor artist ute, slänger man ju pengarna i sjön. Sen försöker vi varje år hitta nya saker som kan höja upplevelsen på olika sätt. Vi är nog väldigt självkritiska, mycket tack vare att det ständigt är mycket nya, hungriga personer i organisationen.

Hur svårt är det att få band att komma till Arvikafestivalen? Är det stor skillnad mellan engagemanget från svenska och utländska band?
Det är självklart lättare med svenska band, även om det beror på vilket band vi pratar om, men generellt sätt är det så. Vad gäller syntscenen och dansen har vi dock väldigt bra kontakter och ett grundmurat rykte. Sånt hjälper.

Kan vi förvänta oss några förändringar eller nyheter på festivalen i sommar?
Ja. Dessutom kommer den ”ordinarie” festivalupplevelsen bli mer intensiv. Högre tempo, mer folk och fetare konserter! Som 2005 års festival på speed.

Ni har i år antagit sloganen "Nu kör Arvikafestivalen svart-vitt för att ha råd med större band" på er hemsida, hur kom den upp? Och satsar ni större i år?
Vi satsar definitivt. Vi har haft lugn och ro att bygga festivalen precis som vi vill ha den i år och utöver att vi lägger mer resurser på programmet kommer även andra saker bidra till att jag tror de flesta kommer tycka att årets upplaga väger väldigt tungt.

Sloganen är dels sann och dels en kul grej… men det är absolut en seriös markering för att vi gör allt vi kan inom alla områden för att resurserna ska hamna där de betyder mycket för besökaren. Besökaren skiter i om vi har en flashig affisch.

Slagsmålsklubben är om jag förstått det hela rätt bokade tre år framöver, varför denna framtidsplanering och varför just dem?
Vi gillar dem. Och så gör otroligt många med oss. De är märkligt nog (framförallt för att dom är instrumentala) ett helt fenomenalt liveband. Dessutom gillar vi att tro att våra ändlösa gig med dem har en del i deras ständigt uppåtgående popularitet.

Vilka var fjolårets fem bästa konserter på Arvikafestivalen?
1. The Faint – Herregud… det räcker va?
2. Infected Mushroom – Jag är inte såld på musiken men showen (som inkluderar publiken) var helt makalös. Oförglömligt!
3. Håkan Hellström – Alltid underbar, ännu bättre nu än förra gången (03). Hurricane Gilbert är nog en av de bästa svenska poplåtar som skrivits.
4. Slagsmålsklubbem – 14:00, allra första spelningen på festivalen. Smockfullt och världens fest. Jäkligt imponerande.
5. Bright Eyes – Tre låtar räckte, sen var jag tvungen att gå (styrelsemöte) Tror att jag nästan började gråta för att jag inte kunde vara kvar.

Var det något band du blev väldigt besviken på?
The Tough Alliance är ett makalöst bra band men de är verkligen dåliga live.

Hur viktig är pressexponeringen för festivalen?
Mycket, mycket viktig. Med internetcommunities och dylikt är det enklare att prata med besökare nuförtiden. Det förändrar dock inte att mycket av folks bild av festivalen kommer av vad andra skriver om den.