Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Evergrey
Conventum, Örebro
2009-05-22
Av: Nils Jonsson
Publicerad: 2009-05-24
Hemsida: evergrey.net

Det är inte helt lätt att vara musikrecensent alla gånger. Förutom att behöva inneha förmågan att formulera fram intressanta, läsvärda texter om sina egna åsikter och tankar måste man ju även kunna ge en objektiv och rättvis bild av artistens faktiska kvalitéer. Det säger ju sig självt att en person som jag, aldrig skulle kunna skriva en rättvis recension av, låt oss säga, en Britney Spears-konsert. Men ett band som Evergrey spelar ju ändå musik av sådan sort som jag vanligtvis brukar kunna ta till mig med lätthet. Alltså torde detta vara en baggis.

Men icke. Hur jag än vrider och vänder på det så kan jag inte annat än att ogilla Evergrey. Allt från det meningslösa gitarrsolandet till den skitnödiga sången framkallar svåra gäspningsanfall hos mig. Den enda låten från senaste skivan ”Torn” som jag över huvud taget haft någon glädje av är halvdödsiga Fear, just för att den sticker ut från mängden. Tyvärr är väl den låten mer att tolka som en liten avstickare än en möjlig utveckling av ett hårdare sound för bandet.

Därför blir det lite extra svårt att bedöma bandet ikväll då deras framförande är så utomordentligt kompetent. Tom Englund må i mina öron vara en supertrist sångare, men det går inte att förneka hans formidabla tonsäkerhet på scenen. Rolig är han ju också. Speciellt roligt blir det då han vill dra upp en överlycklig och aspackad Henrik Tranemyr (The Bereaved) på scenen för att sjunga en cover, något som givetvis, under mycket stoj och skratt, slutar i kaos.

Med hela sju studioalbum bakom sig och en 13 år lång karriär vore det väl ganska märkligt om bandet inte levererade en tight prestation på scenen. De är som sagt väldigt kompetenta men samtidigt väldigt tråkiga och tradiga. Framförallt håller deras gig på för tok för länge och allt eftersom spelningen fortgår lämnar fler och fler uttråkade människor ur den glesa publiken lokalen för att gå hem. Ett tag under en pinsamt lång teknikduell mellan keyboardisten och gitarristen är jag faktiskt nära att bli en av dem.