Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Dick Lundberg
Jason tar av sig sin mask [remake 2011], 2011
Skivbolag: Dikotomi Produktion
Av: Erik Hammarström
Publicerad: 2011-09-02
Hemsida: myspace.com/dicklundberg

”Jason tar av sig sin mask” är en skiva med utgångspunkt i slasher-filmernas kanske bästa serie: ”Fredagen den 13:e”, och dess mördare Jason Voorhees. Han får fungera som en symbol för utanförskap och sorg. En bra symbol utan tvekan. I Jason Voorhees finns det ett djupt tragiskt människoöde. Dömd till att år efter år betrakta den blommande ungdomen som lever ut sin glädje i fest och sex. Själv kan han bara betrakta, kanske är han oförmögen att själv känna glädje. Kanske är han för känslomässigt störd för att kunna förstå vad det är som pågår framför honom.

De låtar som fungerar bäst är de som är mest avskalade. Speciellt fungerar den fina Och månen drar förbi, där ett vackert piano ackompanjerar en fin historia där huvudpersonen i månens sken ser sig fast i en tid som står stilla. En tid där dåliga minnen hela tiden är närvarande och det inte verkar finnas någon framtid.

”Jason tar av sig sin mask” är uppenbarligen en textdriven skiva, även om både melodier vackra arrangemang finns där. Tyvärr är dessa lite för sällsynta för att detta ska vara mer än ett intressant texthäfte. Tyvärr lyckas det även bli lite väl många klyschor om utanförskapet, textrader som: ”finns ingen som ser att allt han vill ha är tröst” känns inte helt fräscha 2011.

Kanske är det jag som inte fattar, men jag tycker att den här historien hade kunnat berättas snyggare i både text och musik, de toppar som skivan ändå har lyfter betyget något, men lite mer fokus till nästa gång om man får be.