Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The Pigeon Detectives
Peace & Love, Borlänge
2008-06-26
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2008-07-02
Hemsida: www.thepigeondetectives.com

Om inte frontmannen i The Pigeon Detectives, Matt Bowman, känner till sin The Who-historia, och då framförallt har stilstuderat Roger Daltrey, då ska jag äta upp min gubbkeps. Allt, och då menar jag allt, denna unga britt har för sig på scenen påminner om vad Daltrey hade för sig på 60- och 70-talen – det hoppas, det sparkas, det svingas mikrofoner… Till och med den krullhåriga kalufsen är på pricken lik den vildvuxna buske Daltrey presenterade en gång i tiden.

Därför är jag till en början tveksam till detta brittiska rockband vars sångare verkar lida av alla hyperkativitetssjukdomar som finns. Det är nästan liten för galet, är allt poserande till bara för att posera eller klarar Matt Bowman av att faktiskt göra det till något eget? Jag är så upptagen med att stilstudera Bowman, som ska ha credit för den goda kondition ett sådan här gig måste kräva, att jag glömmer bort att lyssna på musiken för ett ögonblick. Det gör dock inte så mycket, om det är några jag har koll på så är det The Pigeon Detectives.

Två album har det blivit, den senaste, ”Emergency”, släpptes för bara några månader sedan. Hittills har detektiverna hunnit med att turnera tillsammans med bland annat Dirty Pretty Things och Keiser Chiefs, men att döma av buzzet som de unga britterna håller på att jobba upp lär det inte dröja särskilt länge innan de står helt på egna ben.

Tillbaka till konserten. Bowman har precis hivat iväg mickstativet rakt upp i luften men missbedömer avståndet och dunkar i stativet rakt i huvudet på gitarristen Oliver Main som tvingas lämna scenen för att ses om. På med ispåse bara så kör vi vidare. Till slut måste till och med jag själv erkänna att det här är på riktigt. Det handlar inte om tagna poser och gammal retrorock, det handlar om att ta något redan existerande och göra om det till något eget. The Pigeon Detectives lyckas mästerligt.