Joyzine

[stäng]

Intervju

Beach House

När Joyzines skribenter listat färdigt årets bästa skivor för den här gången råder det ingen som helst tvekan. Beach House gjorde det bästa albumet 2010 i och med ”Teen Dream”. Marcus Ulvsand och Anton Wedding träffade duon Alex Scally och Victoria Legrand när de besökte Lund tidigare i höst.

”Are you taking us here to kill us?” säger Beach House-gitarristen Alex Scally när vi, tillsammans med honom och sångerskan, tillika organisten, Victoria Legrand går in i det klaustrofobiska sidorummet till Mejeriet där intervjun ska göras. Det hektiska året som ligger bakom bandet verkar inte ha påverkat dem nämnvärt, och efter att ha spenderat dagen i Lunds second hand-affärer verkar amerikanerna anmärkningsvärt lugna och avslappnade. Dagen inleddes dock dramatiskt berättar Alex, då turnébussen krockade med en flygande soffa vid färden över Öresundsbron. Men det har inte hindrat bandet från att dyka upp i Lund, för att göra den första av sina två Sverigespelningar den här hösten.

- Vi har varit i Sverige ett antal gånger, Göteborg två gånger - varav en i somras - och Stockholm tre gånger men vi har inte varit i Skåne på ett tag. Vi hade turen att komma fram redan igår kväll, så idag har vi hunnit gå runt en del i staden. Vi gillar husen och second hand-affärerna men var är alla barer? undrar Alex.

Händer det ofta att ni får tid att se er omkring i städerna som ni ska spela i?
- Tråkigt nog så får vi inte tid att se oss omkring i många av städerna som vi besöker. Det känns trist att hamna i en stad, som för oss ligger på andra sidan världen, som till exempel Helsingfors, utan att få möjlighet att se något av den. Rom är en stad som vi har spelat i två gånger men där vi bokstavligt talat bara sett insidan av samma klubb. Turnérandet känns ofta mer som ett regelrätt jobb men konserterna är alltid någonting man ser fram emot.
- The show is what you live for, the show is what you sleep for, the show is what you eat for, it's what you do everything for, inflikar Victoria med ett snett leende.

Hur har turnerandet och framgångarna påverkat era privatliv?
- Vilket privatliv? undrar Alex skämtsamt.
- Jag tror att det är priset man får betala för att vara artist, säger Victoria. Om man binder sig till konsten är det på bekostnad av andra förbindelser. Vi planerar att ta en paus från turnerandet, men det kommer mer att bli som en paus för att skriva musik. Framöver så kommer vi förmodligen skära ner lite på turnerandet, till förmån för skrivandet, antagligen är det här den sista europaturnén på ett tag.

På scen blir Beach House en kvartett, men när det gäller låtskrivandet är det bara Alex Scally och Victoria Legrand som drar i trådarna, trots att de på senaste skivan samarbetade med stjärnproducenten Chris Coady, som låg bakom produktionen i Grizzly Bears färgsprakande ”Veckatimest”.
- Det var avslappnat att jobba med honom, förklarar Alex. Han la sig aldrig i själva låtskrivandet, men förstod vår musik väldigt bra, och visste precis hur han skulle få oss att prestera på topp. Om någon ropade på en extratagning så var det han, och han lyckades ge oss ett professionellt sound, utan att vår grundidé gick förlorad. Det är det som gör honom till en av de mest efterfrågade producenterna, och vi hoppas att vi kan jobba med honom igen.
- Det är helt enkelt inte ofta man hittar någon som det fungerar så bra med, han snackade vårt språk, säger Victoria.

I likhet med producenten Chris Coady, har Beach House blivit en del av den snabbt växande amerikanska indiescenen, en scen som står i kontrast till en stor del av den amerikanska musikexporten.
- Det känns definitivt som att vi är en del av något nytt. I USA finns det väldigt många musiker som älskar popmusik men som inte gillar vad som händer med den just nu. Därför finns det väldigt mycket folk som verkligen bara skriver bra poplåtar, och inte idiotiska alternativrocklåtar, dålig hiphop eller tröttsam country, säger Alex.

Vi börjar prata lite om hiphop och kommer in på ett youtubeklipp där Beach House gör en något oväntad cover på den amerikanska rapparen Gucci Mane.
- Vi började lyssna på Lemonade i turnébussen och blev triggade av texten, framförallt det galna bildspråket som används i låten.
- Vi provade att spela den under soundchecken inför Coachella-festivalen, och gillade att den lät så mörk i vår tappning, lägger Victoria till.

Efter 2010 års framgångar kan man lätt tänka sig att Beach House skulle ha drabbats av hybris. Medan kritikerna har tävlat i att hitta på nya superlativ för att hylla ”Teen Dream”, så har även skvallerpressen tagit fasta på det kändismingel som uppstått under konserterna. Jay-Z, Beyonce och svenska Alexander Skarsgård är några av celebriteterna som har gästat Beach House spelningar under sommarens turné. När man sitter i Mejeriets sunkiga soffor, är det svårt att föreställa sig hur den spralliga och aldrig stillasittande Alex Scally, och svalt eftertänksamma Victoria Legrand skulle kunna bli påverkade av dessa skriverier.

Känner ni er hippa?
- Nej! säger Victoria med eftertryck, medan Alex skrattar. Vi är inte hippa. Det har blivit uppförstorat att det kommer kändisar till just våra konserter, på Coachella rör sig massor av kändisar och ser förmodligen en hel del band.
- När vi såg MGMT dök det upp en massa b-kändisar i publiken, som Tommy Lee och Paris Hilton. Vi sa till varandra, att det förmodligen berodde på att deras manager ringt dem och sagt att det ser bra ut om media får se dem på en MGMT-konsert, berättar Alex.

Så ni har inte drabbats av storhetsvansinne?
- Nej, vi har haft väldigt lätt att hantera våra framgångar, många band blir stora lite för snabbt för sitt eget bästa men vi har vuxit i en stadig takt.
- Varje album har gjort oss bättre i våra egna ögon, vår karriär är hela tiden en arbetsprocess och därför kändes framgångarna med ”Teen Dream” ganska naturliga. Vi går aldrig in med inställningen att vi ska göra ”the record”, det känns ohälsosamt. Artister som arbetar på det viset tenderar att brytas ner av det, fortsätter Victoria.

Efter spelningen i Lund spelar Beach House i Stockholm, men den här Europaturnén innehåller konstigt nog inget stopp i Norge, landet som har en låt på ”Teen Dream” döpt efter sig. När vi lägger fram förslaget om en låt döpt efter Sverige, visar det sig att vi inte är de första som kommit med den idén.
-Senast vi spelade här fick vi samma fråga, säger Alex och illustrerar glatt hur en sådan sång hade kunnat låta: Sweeee eee eee eee eee eee eee eee deen.

Ett föga intressant resultat, där hitfaktorn är bra mycket lägre än hos samtliga låtar under kvällens spelning.