Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Frantic Sunday
I’m Your Volunteer (CDs), 2009
Skivbolag: Skandalmusik
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2009-05-22
Hemsida: myspace.com/franticsunday

Åh! Är min spontana reaktion. Frantic Sunday får mig att känna mig 21 år gammal igen, eller vilken ålder ni vill som symboliserar den totala ungdomliga frihetsperioden i era liv. Perioden då man, i mitt fall, hade obegränsad tillgång till replokal, en sprillans ny gitarr, vänner som också hade instrument och ville vara med och spela - inga problem värre än att de kunde lösas på krogen över ett gäng öl och en nattkebab. Förpliktelser? Inga värda namnet.

Allt det där hör man i studsiga I’m Your Volunteer, en vitamininjektion utan dess like. Pumpande trummor, korthuggna gitarrer och trallande bas, allt kliniskt avslutat med Tomas Karlssons furiösa sång som gång på gång hotar att brista men alltid landar på rätt sida avgrunden. Det är poppigt. Det är drivigt; och det kan utan tvekan göra din (och min) sommar. Men finns det något mer? Finns det också… ett djup?

B-sidan, Sam And His Song, slår av något på takten, men studsigheten finns kvar, och viktigast av allt, känslan finns kvar. Glädjen och energin. Allt är äkta och allt är genuint. Men två låtar är liksom inte nog, likt en blodhund har jag nu fått vittringen på något som väcker känslor jag trodde jag begravt långt ner. På Uppsalabandets myspacesida hittar jag två låtar till, An Ocean Within, mer studsmusik, och sedan kommer den - A Bitter Day For The Sunshine. Jag har hittat mitt djup, den perfekta kontrasten. Frantic Sunday klarar av både lekstuga och allvar – perfekt.

Nästa steg är att få se dessa gossar live, om mina kalkyler stämmer borde det vara en grym upplevelse. Så sommarens alla festivaler, ni har missat ett band i bokningen. Än är det inte för sent, se nu till att Frantic Sunday får den uppmärksamhet de förtjänar. Under tiden kommer jag fortsätta att gå runt och nynna vagt och vemodigt för mig själv, ”A Bitter Day For The Sunshiiine”.