Joyzine

[stäng]

Intervju

Disturbed

Amerikanska metal- orkestern Disturbed är något av experter på att tala i klyschor och hålla en låg profil, men när de kom till Göteborg passade sträng- traktörerna Dan Donegan och John Moyer ändå på att avslöja sin fäbless för Amsterdam och slå fast att det är svårt att sörja Michael Jackson.

Solen gassar över Frihamnspiren i Göteborg och den svenska högsommaren visar sig från sin allra bästa sida när jag söker svalka i en luftkonditionerad radiobyggnad tillsammans med Dan Donegan (gitarr) och John Moyer (bas) från amerikanska Disturbed. Men det är något betydligt mörkare som präglar samtalen runt om i staden och världen den här morgonen. Kvällen innan har sensationsnyheten briserat: Michael Jackson är död.
– Det var en chock när vi fick höra nyheten, konstaterar John Moyer. Jag menar han var ung, jag hade definitivt förväntat mig att han skulle hänga i betydligt längre.
Men någon saknad eller sorg har de två musikerna, till skillnad mot väldigt många andra den här morgonen, svårt att uttrycka.
– För mig känns det som om han dog redan för femton år sedan och ersattes av någon form av alien, jag förlorade honom då och tycker inte det känns särskilt svårt idag, menar Moyer.
Dan Donegan får ett djupt stråk av allvar i rösten och väljer orden med omsorg när han yttrar sin åsikt.
– Han är den mest kände och talangfulle pedofil som existerat. Jag menar snubben var ett musikalisk geni och en stor talang, men han är samtidigt en pedofil. Jag kan inte sörja någon som förgrep sig på små barn.
– Man vill inte tro att någon som är så talangfull och känd kan vara skyldig till övergrepp mot barn, men låt oss vara realistiska, han har blivit ertappad mer än en gång. Jag vet att det är svårt att acceptera, jag ville inte tro det heller, men så är det.
– Hans excentriska beteende genom åren är knappast heller till hans fördel, konstaterar Moyer.

”Vi väljer våra strider”
Hårda ord från hårda killar, eller fakta som det är svårt att bortse ifrån, det är upp till var och en att bilda sig sin egen uppfattning. Anledningen till att vi slagit oss ner i den kala skrubben med luft- konditionering är trots allt att samtala om Disturbed – som förutom de två intervjuoffren utgörs av sångaren David Draiman och trummisen Mike Wengren – och några mer kontroversiella åsikter än tankarna om den avlidne popstjärnan kommer aldrig på tal. Donegan och Moyer är typiska amerikanska fullblodsproffs som helst talar om hur deras grupp växer sakta men säkert, hur mycket de älskar sina fans och hur mycket mer det finns att kräma ut ur gruppen. Det blir lätt strömlinjeformat och Moyers frånvarande blick skvallrar om allt för många själadödande dagar ute på vägarna.
– Jag har fullkomligt tappat räkningen, jag rockar bara, skrattar han.
– Vi har väl ungefär en vecka och fem gig kvar innan vi får åka hem, upplyser Donegan.
Trots idogt turnerande ser man sällan nattsvarta rubriker i samband med Disturbed. Där många av deras landsmän beskylls för narkotikamissbruk, hotellrumsvandalism och allmänt sunkigt leverne handlar det som skrivs om Diturbed ( i alla fall i Sverige) till nittio procent om musiken.
– Vi väljer våra strider, konstaterar Donegan sakligt när jag för det på tal.
– Alla i bandet har rätt inställning. Det är klart att vi har stunder när vi roar oss och beter oss lite galet, men i grund och botten är vi här för att framföra vår musik. Vi älskar att vara på scenen och skulle aldrig äventyra det genom att en snubbe går över gränsen och förstör showen. Det är en tuff inställning för det kan vara väldigt hårt ute på vägarna vilket är anledningen till att många artister faller offer för alkohol och droger, men vi har väldigt stor respekt för varandra.
Är ni hårda mot varandra om någon skulle närma sig den där gränsen?
– Om någon verkar tappa fokus en aning tar vi upp det med honom, men det har aldrig varit något problem. Vi dricker inte och tar inget innan våra konserter eftersom vi inte vill förstöra dem. Fansen betalar för att se oss och då ska vi ge dem det bästa vi har att erbjuda, festa och hänga med folk kan vi göra efteråt, menar Donegan.

Vilar och vandrar
Det är klart att det blir en hel del fest för bandet. Vissa destinationer inbjuder uppenbarligen mer till det än andra.
– Vi gillar att förlägga vår lediga dag i Amsterdam, det är en bra stad att slappna av och njuta i, säger de två välrenomerade musikerna i munnen på varandra och brister ut i ett unisont garv.
Men att turnera i Europa handlar förstås om mer än att bara njuta av tillvaron på scen och i coffee shops.
– När vi har en dag ledigt ser vi ofta till att vila upp oss kvällen innan och flera av oss kliver upp tidigt för att gå ut och ta del av vad världen har att erbjuda. Vi tar inte ens en taxi utan går till fots för att få se så mycket som möjligt. Jag tycker vi har en bra balans mellan att hålla oss friska och ta hand om oss själva och de där kvällarna när allt är galet och man gör sig ett par extra minnen så att säga, flinar Moyer.
Och så var det, det där med att åka till Europa för att bygga en fanbase.
– I USA har vi haft några riktigt stora singlar och sen har turnerandet hjälpt oss att få ett grepp om vår fanbase, men här har turnerandet helt och hållet hjälpt till att bygga fanbasen, analyserar Moyer. Det är fantastiskt att spela in skivor och skapa musik, men ett band blir ett band först när det står på scen.
– Hemma i staterna är vi vana vid att spela på större ställen och inför fler i publiken, fortsätter Donegan. Men när vi kommer till vissa ställen i Europa är det som att vi måste börja om från början igen, vi tvingas känna att vi måste leverera eftersom showerna är vår chans att vinna över folk på vår sida. Ta en stad som Zagreb i Kroatien till exempel, tidigare har vi aldrig spelat där men i år har vi varit där två gånger. Vi tvingas spela på små klubbar där ingen har hört oss, men alla är enormt hungriga och det gör oss taggade som band också.

Ledighet väntar
Men just den här dagen är det Sverige och tvådagarsfesten Metaltown som gäller. Donegan och Moyer, som konstant hamrar nervöst med sitt ena ben genom hela intervjun, är inte sena att uttrycka sin beundran inför två av våra flaggskepp inom den moderna metalscenen.
– Vi älskar band som In Flames och Soilwork, fjäskar Moyer.
– Vi har gjort ett gäng festivaler tillsammans med In Flames och det är justa killar och ett bra band. Jag älskar Soilworks senaste platta och skulle gärna se dem live, de är duktiga musiker, men våra vägar har inte korsats ännu, summerar Donegan.
Fast ett digert utbud av duktiga metalakter kan inte få herrarna att stanna kvar i Göteborg den här fina sommarkvällen. Innan vi bryter upp och musikanterna går vidare för en så kallad ”meet and greet” där de ska träffa ett gäng finniga tonårsungdomar som vunnit en artistdejt på den radiokanal vars lokaler vi just nyttjar tittar de spjuvrigt på varandra och konstaterar fnittrande att det är dags för en ledig dag morgonen därpå.
– Siktet är inställt på Amsterdam så vi sticker så fort vi bara kan, kvittrar Moyer innan han låter Dan Donegan få sista ordet.
– Det blir ett sådant där tillfälle där vi vill släppa loss och verkligen njuta av vår lediga dag...