Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Timbuktu
Havsbadet, Lysekil
2007-07-25
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 2007-07-31
Hemsida: www.timbuk.nu

Vackert beläget vid vattnet i Lysekil ligger Havsbadet, en nattklubb där coverband som Haaks, No Tjafs och JC-band vanligen drar fulla hus flera gånger varje sommar. Eftersom sommarens turné med Timbuktu, Sahara Hotnights och The Ark inte sålt tillräckligt många biljetter i Lysekil denna afton, valde man helt sonika att flytta spelningen från Norra Hamnen till Havsbadet. Detta hade såklart ekonomiska orsaker, men konsekvensen blev en överfull lokal där publiken trycktes ihop som packade sillar. Turligt nog verkade de flesta vara tillräckligt förfriskade för att inte bekymra sig över trängseln. Anmärkningsvärt är att publiken bestod av allt ifrån 18-åringar till 40+. Antagligen berodde detta på att The Ark var på plats, de har ju på gott och ont blivit näst intill lika folkliga som Per Gessle och Tomas Ledin i Sverige. De är bra nära i alla fall.

Timbuktu och hans suveräna kompband Damn har följts åt som ler och långhalm de senaste åren. De har hunnit få god rutin att spela tillsammans och det är tajt, tungt och svängigt från första stund. Jag räknar till tio man på scen, vilket är i mesta laget med tanke på scenens begränsade yta. Timbuktu, alltid lika energisk och småvild, bjuder publiken på allt han har och det märks väl att han och bandet trivs tillsammans. De vet var de har varandra och även om bandet spelar fel då och då lyckas de tillsammans att släta över det utan att det låter konstigt.

När jag såg Timbuktu med Damn under Kalasturnén i Lysekil 2003, precis efter releasen av ”Botten is nådd”, fanns inga större musikaliska utflykter på programmet. Idag är situationen dock en helt annan. Timbuktu utnyttjar allt som Damn har att bjuda på och varierar låtar som tidigare haft tendens att bli långrandiga så att de får nytt liv. Rytmerna är hänförande, mest tack vare suveräne trumslagaren Måns Block och den musikaliska uppfinningsrikedomen i ensemblen är både kraftfull och läcker på samma gång.

Timbuktus ständige följeslagare, rapparen Chords och sångerskan Mapei bidrog också till feststämningen under kvällen. Även om många med mig hade velat höra fler gamla låtar, var man tvungen att acceptera att det här var en turné med fokus på hans senaste album ”Oberoendeframkallande”.

Timbuktu ska ha beröm för att han håller hårt på sin stil, men ändå vågar göra utflykter och förnya sig. I den toksvängiga versionen av Alla vill till himmelen ljuder allsången högt över hela Lysekil och jag konstaterar att Timbuktu måste vara en av de bästa liveakterna vi har i Sverige just nu.