Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Timbuktu och Damn!
Storan, Göteborg
2009-03-20
Av: Daniel Arosenius
Publicerad: 2009-03-21
Hemsida: www.timbuk.nu

Timbuktu och Damn har genomfört ett oräkneligt antal spelningar på små svettiga klubbar och spelställen. De har rutin på att leverera dansant och svängig Lundafunk – allt som oftast med fullt ös från start till mål. Inför den här konserten på Storan utlovas dock något annat. Istället talar arrangören om ett delvis akustiskt och mer lågmält uttryck. Denna information har knappast Timbuktu och Damn tagit del av. Kvällen till ära har fyllt scenen med allehanda synthar, effektenheter och slagverksinstrument. Det akustiska och lågmälda lyser med sin frånvaro, vilket kanske är tur eftersom den partysugna Göteborgspubliken ställer sig upp i fjärde låten -och förblir stående till konsertens slut.

Det är härligt att se att både Timbuktu och medlemmarna i Damn är avslappnade på scenen, vilket givetvis är en frukt av flera års hårt slit. Spelningen har inte en död stund och stannar endast upp för att då och då lämna plats för Timbuktus vitala mellansnack. Svante Lodén får mer och mer utrymme i bandet, en roll som han axlar mycket bra. Rytmerna som Damn levererar är ständigt pulserande och givetvis hade det varit omöjligt att sitta stilla i den röda teaterstolen hela spelningen.

De nya arrangemangen av låtarna är livligt rytmiska och bland annat blåssektionen har fått mer utrymme än tidigare. Det är också effektfullt att flera i Damn bidrar med stämsång. Så länge bandet håller sig till det enkla och svängiga tycks också publiken älska Timbuktu. Längtan efter förnyelse spårar dock ur när Damn går loss i ett maniskt synthdisko, där penetrerande synthljud och vocodereffekter febrilt avlöser varandra. Energirika Generellt är däremot en av de få låtar som fungerar bra i en synthig förpackning. Under konsertens sista halvtimma bjuder Timbuktu, som tur är, på renodlat Lundasväng igen.

Det verkar helt enkelt som att Timbuktu inte riktigt har hittat hem med sina musikaliska visioner. Men han är på god väg och jag tvivlar inte på att han kommer att nå sina mål i sinom tid.