Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Akela
Orientation, 2011
Skivbolag: HoboRec
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-03-17
Hemsida: www.akelanoise.com

Det är synd att tyskarna prompt tror att de måste uppfylla alla klyschor och följa alla regler som finns inom scenen. Annars hade ”Orientation” kanske kunnat bli något riktigt intressant. När Akela svävar iväg i sina mest atmosfäriska stunder låter det nämligen väldigt spännande.

Men nu kallas ju musiken för post-hardcore och då är det uppenbarligen så att man prompt måste stoppa in ett par vattentrampande mangelpartier i varje låt och att någon (i det här fallet en herre som heter Samuel) definitivt måste gapa sig blå längst fram i ljudbilden. Jag ska inte säga att det per automatik blir dåligt, det finns många band som tagit just den formeln till perfektion, men det är lätt att det bara blir slentrian av det hela och det är just vad som inträffar här.

Någonstans känner jag att det hade blivit så väldigt mycket mer intressant om skriksången bytts ut mot vanlig tonsäker sådan. Men de få gångerna sådan sång släpps fram låter det fördjävligt så det kanske inte är något tips att ge Akela trots allt. I alla fall inte förrän de byter skönsångare.

”Orientation” är alltså lite stereotyp och för vanlig för att verkligen engagera även om det finns potentiellt tilltalande element i musiken. Greppet att spela in det hela live hade kunnat ge nytt liv åt materialet, men tyvärr fallerar även det. Plattan är alldeles för stappligt spelad på för många ställen för att det ska kännas riktigt bra.

Friskt vågat hälften vunnit heter det ju. Uppenbarligen är det något som både går och absolut inte går att tillämpa på Akela.