Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

iAH
Äntligen!, 2008
Skivbolag: Samumba Music
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2008-11-21
Hemsida: www.iah.se

På mitt högst intelligensbefriade ”extrajobb” brukar P3 stå på med ganska hög volym. Trevliga program som Mammas nya kille, Kvällspasset och Christer samsas med mindre trevliga. Under den senare kategorin platsar Saman Bakhtiaris Din gata, som sänds på torsdagar. Två högljudda skåningar försöker göra radio där publiken får bidra med det mesta. Bra tänkt, men inte genomförbart i praktiken. Speciellt inte med den allmänt skrikiga Saman som programledare. Under de 109 minuter Din gata håller på sitter jag och längtar till dess Kvällspasset, med den fine Johan Hilton som programledare, börjar.

Vad har radioprogram i allmänhet och Din gata i synnerhet med iAH att göra? Jo, Saman Bakhtiari är en av bandets vokalister. Bingo. Det hade kunnat börja bättre. Dessutom ska iAH uttalas som ett skånskt ja. Är det ens lagligt att döpa ett band till ett skånskt ja?

Men, det viktigaste är ju ändå musiken. Förstaspåret En gång för längesen bjuder på soul av klassiskt snitt, och för en stund tycker jag att det är ganska mysigt. En övergående känsla, visar det sig. Det dröjer till efter första refrängen innan jag inser att det här är lika överproducerat, sliskigt och omysigt som det mesta av dagens soul/hiphop/funk. Eventuellt hade iAH funkat på singel, men i albumformat blir det till slut plågsamt smörigt. Helst av allt vill jag bara skyla mina öron med stora grytlock för att aldrig mer höra iAH.

Även om de överhuvudtaget inte spelar i samma division är närheten till Timbuktu och hans Damn! påtaglig. Ett problem har de verkligen gemensamt; politisk korrekthet. ”Kärleken är störst”, blablabla. Ni förstår vartåt det lutar. Konstruktiv kritik: säg något intressant, för fan! Så, nu har jag ännu ett skäl till att ogilla Din gata i P3. Jag får nog börja lyssna på P2 på torsdagar.