Joyzine

[stäng]

Recension - Live

At The Gates
Metaltown, Göteborg
2011-06-17
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-06-18
Hemsida: www.atthegates.se

Å ena sidan är det ett fantastiskt låtmaterial som blåser bort med vinden över galoppbanan. Å andra sidan känns det lite för enkelspårigt och standardiserat för att generera de riktiga rysningarna. Känslan när At The Gates återigen återförenats för några få spelningar är minst sagt tudelad.

Att gruppen som varit så oerhört tongivande för en hel metalscen ska behöva spela på en löjlig utomhusscen i det låga konsertljudets mekka är förstås provocerande i sig. Förutsättningarna på det blåsiga området är lika med noll för att At The Gates ska kunna låta riktigt bra. Ljudet är platt och fladdrar. Men samtidigt känns de åldrande herrarna lite som om de genomför en vanlig dag på jobbet. En känsla som inte går hand i hand med en kort och intensiv återförening av ett så viktigt band.

Tompa Lindberg gränsar rent av till att vara käck mellan låtarna, men spelglädjen i blicken kan man förstås inte ta ifrån honom.

Och materialmässigt spelar gruppen förstås i en egen liga på Red Stage. Det är idel gamla örhängen som läggs ut på rad för oss i publiken att ta del av. At The Gates anno 2011 är kanske inte den snortighta maskin de en gång var, men det finns väldigt mycket känsla i materialet. Alla plockar förmodligen sina egna russin ur den här kakan, men på min tallrik smakar Unto Others och Terminal Spirit Disease godast.

Andy La Roque dyker upp och kör lite sologitarr och när Dark Tranquillitys karismatiske sångare Mikael Stanne gör ett litet gästinhopp håller de två tyska tonåringarna bredvid mig på att bokstavligt talat kissa på sig av upphetsning.

At The Gates bjuder på det lilla extra, men får det inte riktigt att lyfta fullständigt. Jag hade faktiskt förväntat mig lite mer.

Foto: Johan Norström