Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sista Skriket
Missnöjesrörelsen, 2007
Skivbolag: Beat Butchers
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-06-26
Hemsida: www.sistaskriket.com

Jag vill minnas att jag tyckte att plattan ”Hela Skiten Är En Jävla Zombie!” var en riktig vitamininjektion när den landade på mitt skrivbord under senare delen av 2005. Bakom denna hästspark till punkplatta stod ett up-and-going-gäng från Göteborg, Sista Skriket var deras namn. Men vad hände sedan? Och framförallt, vad händer nu?

Det har hänt ganska mycket sedan debuten för två år sedan, framförallt turnémässigt. Ungtupparna har spelat lite kors och tvärs i vårt avlånga land, våra vägar korsades rent av på den legendariska Sjuhäradsfestivalen (insert irony here) när jag var där och spelade med mitt eget band förra sommaren. Det märks också på ”Missnöjesrörelsen”, Sista Skriket är ett band med ett stort självförtroende och pondus.

Men i själva låtskrivandet vet jag inte om jag kan urskilja en utveckling. Snarare en stagnation. Redan ”Hela Skiten Är En Jävla Zombie!” balanserade på gränsen mot det banala, men vann rättvist i sista ronden på ett brinnande engagemang och inlevelse. På ”Missnöjesrörelsen” saknas den där geisten, det hela blir bara plojigt och på gränsen till skojfriskt. Och det tror jag verkligen inte är meningen.

För ”Missnöjesrörelsen” heter så av en anledning. Bandet skriver själva att plattan handlar om ”tillståndet i den blåa alliansens Sverige där klyftorna mellan kvinnor och män, mellan de med jobb och de utan och mellan fattiga och rika ökar och ställs på sin spets”. Med en sådan pretentiös målsättning då får det helt enkelt inte bli till en lekstuga av det hela. Vilket är lite fallet nu. Men det är en hårfin balans det där, att kunna blanda tillgänglighet med allvarsam äkthet. På ”Hela Skiten Är En Jävla Zombie!” funkade det. Det gör det inte på ”Missnöjesrörelsen”.