Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sista Skriket
Ett andetag i sänder, 2009
Skivbolag: Beat Butchers
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-11-23
Hemsida: www.sistaskriket.com

Det började med trallpunk, men till skillnad från många av sina samtida kollegor lät inte Sista Skriket nöja sig med det. När de nu lösgör sin tredje fullängdare har stuket stylats om och gänget travat iväg i en helt annorlunda riktning. Utan att helt och hållet släppa taget om den scen de från början kom ifrån.

Sista Skriket är fortfarande ett ganska kantigt och vasst band. Den bubblande punkfrustrationen finns i botten av allt de tar sig för på ”Ett andetag i sänder”, men de har blivit duktigare låtskrivare och lärt sig att nyanser aldrig kan vara något annat än av godo. In har en gammal charmig 80-talssynth kommit och melodierna, som ibland är rent poppiga, är mer framträdande än någonsin tidigare.

Ett av mina favoritspår är paradoxalt nog Klockan tickar. En av de melodier som allra tydligast lever kvar i det gamla punkarvet, men annars är det de spjuvriga blickarna mot en rock- och popscen i typiskt svensk skrud som imponerar mest. Synthen för stundtals tankarna till bob hund, vilket i det här fallet bara är positivt. Du tolkar visar att Sista Skriket klarar av det där med subtila kompositioner också och öppnaren Åh jag är kär! markerar effektivt att nu är det nya bullar i ugnen. Bandet markerar direkt med så väl musik och textämne som framförande att de har något nytt att komma med.

Sen kan det förstås bli lite för mycket av det goda. Jag skriver att Sista Skriket blivit duktigare låtskrivare. Det är helt sant, men de borde ha varit ännu mer kritiska i sin urvalsprocess. Tretton låtar är några för många även om de flesta är föredömligt korta och istället för att lämnas törstande efter mer blir man lite mätt när ”Ett andetag i sänder” snurrat färdigt. Men som helhet tycker jag om Sista Skrikets nya inriktning.