Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Sonic Syndicate
Arvikafestivalen
2007-07-14
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-17
Hemsida: www.sonicsyndicate.com

Att som en ganska liten akt vara det sista bandet som kliver på Arvikafestivalens minsta scen klockan 01.00 på lördagsnatten borde inte vara ideala förutsättningar. Majoriteten av publiken som inte bara satsar på säkra kort utan nyfiket går och spanar in nya bekantskaper på festivalens scener har i de flesta fall redan valt campingens trygga famn eller rent av åkt hem så dags. Speciellt en dag som denna då precis allting gått i regnet, lerans och misärens tecken. Ändå är det gott om folk på plats när Falkenbergs Sonic Syndicate kliver upp på Lyrans löjligt låga tiljor. Uppenbarligen har bandets namn börjar sprida sig ordentligt även i Sverige.

Orkestern går ut hårt med Aftermath, öppningsspåret från nyanlända Nuclear Blast-släppet ”Only Inhuman” och sedan är det fullt ställ som gäller. Sonic Syndicate levererar modern, melodiös metal som sneglat så väl mot de amerikanska vidderna som mot snålblåsten på västkusten. Jag ska inte kalla den originell, men live får musiken en annan svärta än vad som är fallet på skiva vilket enbart är positivt. Dessutom svänger det ordentligt om det unga gänget.

Vad som är mest slående är dock vilken fullträff det är med två sångare. Där mängder av gäng inom samma genre fallit platt på att de har en sångare som inte klarar både skrik- och rensång eller växlingarna däremellan på ett tillfredställande sätt, visar Sonic Syndicate på en lysande dynamik. Herrarna Roland Johansson och Richard Sjunnesson turas om att sjunga och gasta och där den förstnämnde är den fagraste sångfågeln ger Sjunnesson upp de råaste avgrundsvrålen.

Med bara en platta i bagaget (nåja två, men ”Eden Fire” tycks inte längre stå så högt i kurs hos varken band eller skivbolag och ljuder något annorlunda än nystarten ”Only Inhuman”) är det självklart svårt att bjuda på en varierad setlista, men bandet gör helt rätt och satsar på ett kort och koncist set. Energin är det heller inget fel på även om scenen knappast tillåter mycket till utsvävande rörelser. Publiken tillåts röja slut på sin sista festivalenergi, men går ändå därifrån med en vilja att höra mer av Sonic Syndicate. Gott så, nästa gång gänget besöker den Värmländska skogen lär scenen vara betydligt större. Precis som bandet.