Joyzine.se






Recension - Skiva

Noctisdark
The roots of dreamers, 2011
Skivbolag: Egen utgivning
Av: Sebastian Norling Rauhala
Publicerad: 2011-09-02
Hemsida: www.noctisdark.org

Tänk er några killar som gillar Dimmu Borgir och Bathory och förberedde denna skivinspelning med att lyssna på tidiga Candlemass, så vet ni ungefär hur spanska Noctisdark låter. Stilla melankoli och smattrande riff i ett långsamt tempo förenas i Broken dreams in poppy fields och The waterpath. Ett stämningsfullt intro med porlande vatten inleder den sistnämnda. Dock blir övergången till blastbeats och tremolo-solon väl abrupt.

Och sångaren Danis ryckiga byten från kakmonster-growl till halvengagerad diktläsarstämma med tokiga uttalsfel får en att glömma bort de ganska vackra men alltför sparsmakade keyboardslingorna.

Det blir mer av detsamma på de två sista spåren The touch of the morning sun och The wind brings me cries, där förstnämnda lurar mig med sitt inledande riff att ”här blir det åka av” för att även den utmynna i ett långsamt nummer med lätt österländska övertoner men tråkig körsång.

Generöst nog får vi tre bonusspår utöver skivans ordinarie fyra, där Lady Lake imponerar med sin nedstämda tyngd. Likväl pajar Dani senare det med sitt överspel på både growl och ren sång i In Bloom.

Slutprodukten är således väldigt splittrad och det märks att för både Dani och basisten Alex är Noctisdark fortfarande mer av ett sidoprojekt, då båda herrarnas hemvist är i Ignis Aeterni. En fetare mixning och mer jävlar anamma i utförandet hade tagit upp betyget minst ett pinnhål.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner