Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

Eddie Wheeler
Humble plea
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-01-23
Hemsida: www.eddiewheeler.com

Rösten skulle lätt kunna utveckla sig till en amerikansk standard-pipa, ylande om kärlek och mänskliga tillkortakommanden. Sådana tendenser finns i de slipade stämbanden. Men ni kan vara lugna. Eddie Wheeler kommer aldrig bli någon dagslända på skvalradion. Han fyller sin röst med alldeles för mycket känsla och sina låtar med för mycket integritet för det.

Rullstolsbunden sedan födseln har Eddie Wheeler aldrig låtit sitt handikapp stå ivägen för ambitionen att syssla med musik. Och framgångar har kommit. Tv-framträdande, mängder av sålda demos och turnerande i England, Nya Zeeland och Australien är några av sakerna på Wheelers positiva lista. Jag måste säga att det är välförtjänta framgångar. I alla fall att döma av musiken på ”Humble Plea”.

Rösten har vi redan avhandlat. Den känslosamma strupen och sättet att sjunga som om han nästan är på väg att falla i gråt passar utmärkt till den akustiska pop han framför. Att kalla Wheelers musik för singer/songwriter skulle inte vara helt korrekt. Visst är han en ensam, emotionell man med gitarr, men anslaget ligger snarare någonstans mitt emellan nämnda genre och den mer radioanpassande hjärta-smärta-popen.

Gemensamt för allt Eddie Wheeler tar sig an på ”Humble Plea” är att det är oerhört mycket hjärta inblandat. Även om låtarna skulle ha kunnat vara skrivna av vem som helst – akustisk pop är trots allt inte en allt för avancerad genre – lägger artisten så mycket inlevelse i dem att de glimrar. Uttrycket är eget, professionellt och absolut värt att låna öronen åt.