Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Yersinia
Efter oss syndafloden, 2010
Skivbolag: Black Star Foundation
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-01-01
Hemsida: myspace.com/yersinia

Uppsalas Yersinia påpekar gång efter annan att de inte tycker om att bli jämförda med gamla Göteborgsrockarna LOK. Nu tycker jag i och för sig att det var ett ganska festligt band och hyser inte samma kyliga känslor gentemot dem som många andra tycks göra (att påstå sig gilla gruppen är ju klassat som credmässigt självmord i vissa kretsar), men att jämföra Yersinia med LOK blir naturligtvis väldigt fel. Det enda de två gängen har gemensamt är att de sjunger på svenska.

Men det finns ändå en liten koppling. LOK hade vid några tillfällen ett och annat att göra med Falköpings aggressionsutövare Sengaija och mellan dem och Yersinia finns flera gemensamma nämnare att peka ut. Främst när det kommer till sången. När Mattis Erngren slutar upp med sitt bindgalna skrikande och istället frustrerat, ilsket eller bara hopplöst uppgivet nyttjar någon form av pratsång påminner det väldigt mycket om den gamla Falköpingsplutonen.

Sången är annars en väldigt snygg krydda på ”Efter oss syndafloden”. Erngren är en dynamisk sångare och skänker den där känslan av desperation som den här typen av musik så väl behöver. Yersinia skiter blankt i vad veckans genre heter förtillfället och kastar sig hejdlöst mellan metalcore, manglig hardcore, isande black metal-partier och renodlat svängig rock. Resultatet blir häpnadsväckande.

Främst när det kommer till uttrycket. ”Efter oss syndafloden” är kanske inte en samling superbra låtar, utan snarare en energisk vägg av ljud som laddad med enormt mycket känsla bara exploderar i ansiktet på sin lyssnare. Som en syndaflod som utan pardon sveper fram och lämnar en härlig eftersmak.