Joyzine.se






Recension - Live

The New Young Pony Club
Herrgårn, Linköping
2006-03-23
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2006-03-28
Hemsida: www.myspace.com/newyoungponyclub

Vad gör man egentligen när kroppen står inför ett hot om att slitas sönder gång på gång av extremt lurviga och rullande basgångar, isande gitarrer och ett driv utan dess like? Man dansar förstås! The New Young Pony Club skapar musik som måste klassas som något som började med en flirt mellan 70-talsboogie och 80-talssynth men som sedan polerats med ett mer modernt och kaxigt new wavesound.

Men dansen har ändå svårt att infinna sig till en början i lokalen ikväll. Kanske beror det på den sedvanligt trista svenska publikmentaliteten eller så kanske det är så enkelt att alkoholen inte hunnit sätta in hos gemene man och kvinna än. Detta är dock inget som bekommer Ponnyklubben nämnvärt. Frontdamen Tahita konstaterar aningen syrligt att det i alla fall är mer folk och mer drag än vad de upplevde under gårdagens gig i Stockholm, innan musik får tala för sig själv.

Till en början är det ytterst svårt att få kroppen att inte självmant vilja vandra iväg på egna dansäventyr, musiken svänger något vansinnigt. Basist Igor kan det där med att leverera coola basgångar samtidigt som han själv ser ut som en svängig Chuck Norris, fast med bättre hårsvall på scen. Imponerande att lyckas konstruera ett så vattentätt och bärande bassriff som i låten The Get Go att det faktiskt inte behövs mer i basväg.

Det finns dock två orosmoln på den annars så färggranna boogiehimmlen. Egentligen hör de ihop kan man säga, gemensam nämnare är enformigheten. Sångerskan Tahita har attityden, den arroganta och självsäkra varianten med en relativt monotont och snudd på mässande sångstämma. Det går an ett tag, sedan blir det uttjatat. Detsamma gäller musiken, visst, det är en demonstration av hur man skapar glädjebärande dansmusik men det hela skulle lika gärna kunna vara en och samma låt hela spelningen genom, variationen tryter efter bara ett par låtar. Även om det finns ett par låtar som utmärker sig mer än andra, bland annat Jerk Me och Get Lucky, blir slutomdömet en stabil insats, inget mer.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner