Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Stiftelsen
Dopet, 2013
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-10-30
Hemsida: stiftelsenmusik.se

En annan värld blev en hit trots att det inte är någon vidare låt. ”Dopet” kommer säkert bli en okej-säljande miniplatta trots att det inte är någon vidare bra musik alls. Det är lite så det funkar med Stiftelsen.

Jag brukar tillhöra dem som gärna påpekar att anti-hetsen mot Takida är väldigt löjlig. Att det är fullständigt meningslöst att hysa ett sådant agg mot något så harmlöst som så många tycks göra. Därför känns det obekvämt att plocka fram motorsågen när det kommer till Robert Petterssons andra gäng Stiftelsen. Det är så fruktansvärt förutsägbart att såga det här minialbumet att jag verkligen vill tycka om det.

Men det går inte. Vi snackar sju platta låtar utan dynamik, utan spänning, utan finess. Träig rockmusik på svenska som bitvis saknar tempo och refränger att limma fast i skallen. Försöket till dramatik i avslutande Hövdingen blir bara väldigt, väldigt enerverande. Försöken till att bygga låtar kring svängigt baslir känns konstlade och hela grejen känns mest bara väldigt konstruerad.

Det saknas helt enkelt ett vasst låtmaterial och frågan är om ens det hade kunnat lyfta stuket. Robert Pettersson borde omedelbart ta med sin sångröst och pula in den i ett gäng nya Takida-kompositioner. Det han gör där framstår som guld i jämförelse med den avkomma han krystar fram med Stiftelsen.

Men det lär inte hindra det här minialbumet från att sälja guld. Det är lite så det funkar med Stiftelsen.