Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Kristofer Åström
Rainawaytown, 2007
Skivbolag: Startracks
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2007-05-01
Hemsida: www.kristoferastrom.com

Säga vad man vill om Kristofer Åström, mer än att han frontat det snudd på legendariska Fireside sedan urminnes tider, men produktiv är han. Alltid är det något nytt som har signaturen Åström på sig. Men efter senaste Epn, ”Black Valley Ep” visste jag inte riktigt vilket ben jag skulle stå på. Kunde det verkligen var så att Åström tappat stinget lite grand och sökt sig bort från den dystert folkmättade singer/songwriter-genren som han huserat i sedan 1999 års ”Go, Went, Gone”? Nej, var lugna, ”Rainawaytown” visar upp en Kristofer Åström i absolut högform. Det här släppet kan mycket väl vara det bästa han någonsin producerat. Till och med bättre än den monumentala ”Northern Blues”.

Egentligen är receptet enkelt. Ta det bästa från de senaste åtta åren och gör det en gång till, fast bättre. Kvar finns de djupt sorgsna balladerna, men den här gången är de ännu djupare och ännu sorgsnare (typ All In och Fallen). Kvar finns också låtarna med betydligt mer fart, men den här gången är de betydligt mer fartiga och lättillgängliga. Singeln A Little Bit Insane kan mycket väl bli en indiemänniskornas sommarplåga. Även The Dark sätter sig lika säkert som årets första solbränna (som borde komma vilken dag som helst nu).

Om ”Northen Blues” kunde bli Grammisnominerad ska jag äta upp min nyfunna gubbkeps om inte ”Rainawaytown” också blir det. Med det vill jag inte säga något ont om ”Northern Blues”, plattan är mig otroligt kär, men ”Rainawaytown” är snäppet vassare. Kvar finns melankolin och de djupa och ofta direkta texterna, men den här gången träffar det än mer pricksäkert. Ordet som ständigt ploppar upp i mitt sinne är ”förädling”. Gillar du Kristofer Åström kommer du fullkomligen förälska dig i den här plattan. Kanske är det dags för honom att få det riktigt stora erkännande han faktiskt förtjänar.