Joyzine

[stäng]

Intervju

Jeff Scott Soto

– Jag ville ge mig ut igen och knäcka lite skallar, berättar sångikonen Jeff Scott Soto angående sin nya soloskiva. Efter lite experimenterande med mjukare genrer, återvänder han till hårdrocken med ”Damage Control”. Förutom att göra reklam för den, blev det även samtal om karriären och om bortgångne kollegan och vännen Marcel Jacob när han ringde upp Joyzines Sebastian Norling Rauhala.

”Damage Control” blir Jeffs femte studioalbum som soloartist, men grovt räknat sextionde skivan som leadsångare. Räknar man sedan med alla liveskivor och skivor där han är bakgrundsångare blir siffran ännu större.
– Det är ganska galet, när man tänker efter är det fler skivor än Rolling Stones och Beatles. Jag önskar att jag även hade deras plånböcker.
På hemsidan beskrivs plattan som en ”återgång till vad hans fans är mer vana vid att höra” då förra soloskivan ”Beautiful Mess” var en lite mer popig historia. Jeff kände att ifall han skulle ut och turnera igen, så skulle det inte vara med någon mjuk musik. Skivan kommer släppas i två utgåvor; en standardutgåva med tolv låtar och en lyxutgåva med en bonus-DVD och två extralåtar som Jeff beskriver som ”väldigt hårda”.
– När du hör dem får du en klarare bild av vad jag menar med att jag vill köra lite hårdare. Du får mer av den kommersiella sidan av standardutgåvan, det är bolagets (Frontiers Records, förf. anm.) tänk angående låtarna de vill släppa. Å andra sidan är jag glad över att de gav mig valet att släppa alla fjorton låtar på en lyxversion, som blir den som jag pushar mest för eftersom det hänger med en DVD. På den är det lite musikvideor och intervjuer där jag beskriver låt för låt och vilka som spelat vad på vilken sång. Och jag vet att fansen uppskattar det, de vill ha så mycket som möjligt av mig som artist så de inte behöver söka över hela nätet efter det.

Ostfaktor och svennebananer
Jeff Scott Soto föddes den 4 november 1965 och växte upp i Brooklyn i New York. Sångkarriären tog fart när svenske fantomgitarristen Yngwie Malmsteen anlitade Jeff för att lägga sång på skivorna ”Rising Force” och ”Marching Out”.
Efter de skivorna blev Jeff Scott Soto ett ”household name” inom rockmusiken med (på sin tid sorgligt underskattade) supergruppen Talisman, Axel Rudi Pell, Takara och W.E.T. (Erik Martensson från Eclipse och Robert Säll från Work Of Art, där de första bokstäverna i musikernas övriga band bildade projektets namn).

Talisman och W.E.T. har knutit ett starkt band mellan den amerikanske sångaren och vårt land, så det kommer nog inte som en större överraskning av att musikerna på ”Damage Control” är idel prominenta musiker från Sverige som Nalle ”Grizzly” Påhlsson och Jaime Borger (som kallas ”Jompa” av Jeff under intervjun, förf. anm.).
– När Jompa och jag skriver låtar, brukar vi kalla det för ”The Cheese Factory Brothers” för att låtarna vi skriver är så poppiga att du kan hälla ost över dem och servera dem som en riktigt fin casserole. Så jag hörde av mig till honom för att få med några låtar i den stilen på skivan. Så jag fick två låtar i den stilen och då höll han på med att spela in en ny platta med Last Autumn’s Dream. All utrustning var inkopplad, så Jompa frågade ”ska vi inte använda grabbarna i bandet för att spela in låtarna vi gjort, det sparar tid åt dig så du inte behöver fixa musiker som måste lära sig dem?”. Och det funkade kanon, de är fantastiska musiker.
– Det känns kanon att förknippas med svenska musiker! Man upplever de först som tystlåtna typer, men så smyger de liksom upp bakom en och smäller av med fantastisk musik.

Jeff Scott Soto ”Jag tror att en ny Talisman-skiva skulle räddat honom”
Jeff och Jaime Borger har som bekant tidigare spelat ihop i Talisman, som gjorde vad som först utannonserades som en ”avskedspelning” på Sweden Rock Festival år 2007 med anledning av att Jeff fått posten som sångare i Journey. Historien om hans korta sejour i AOR-giganterna är en följetong i sig, men Jeff stod inte långt efteråt bandlös igen.
Faktum är att Talisman återförenades år 2009 och till och med gjorde sig redo att börja jobba med en ny studioskiva. Men bara en vecka innan de skulle gå in i studion, tog bandets basist och ledargestalt Marcel Jacob sitt liv.
Den begåvade basistens död chockade musik-Sverige och mången svensk rockmusiker uttryckte sina sorger i media.
– Jag visste att ”Marre” gick genom många personliga och hälsomässiga problem vid den tiden och visste att han, som min vän, inte skulle sträcka ut sin hand till mig. Du känner liksom det på dig när någon så nära dig går igenom det. Så jag sträckte ut min hand till honom och ville hjälpa honom, för oavsett vem av oss som hade ekonomiska eller personliga problem så var det alltid musiken som hjälpte oss. Så det var mitt förslag att vi kanske kunde göra en ny Talisman-skiva och ge oss ut på vägarna igen. Och jag trodde faktiskt det skulle rädda honom.

Jeff var i Stockholm under denna tid och jobbade med musikvideos till några W.E.T.-låtar och kom på den roliga idén med att låta Marcel Jacob spela bas i videon för att ha med två Talisman-medlemmar i samma musikvideo. Det var inte lätt att få tag i honom, flera av hans närmsta vänner hade inte hört av honom och Jeff anade att det inte stod rätt till.
– Jag fick sedan äntligen tag i honom och han tackade ja till att vara med. Då passade jag på att fråga honom om att samlas igen och göra en ny skiva och han sa ”det vore kanon”. Vi snackade med bolaget, fick ett förskott till inspelningen och sedan tog han sitt liv. Än en gång, jag såg att han var på glid, men anade aldrig att han skulle göra något så drastiskt, säger Jeff sorgset.
Talisman la ner verksamheten i och med det och kommer nog aldrig att spela in något nytt igen, eftersom Marcel Jacobs basspel var en så viktigt del av bandet. Jeff resonerar försiktigt att kanske kan de uppträda någon gång som en hyllning till honom, men att det annars är bättre att låta Marcel Jacobs arv vila i frid.

Show me the money!
Jeff Scott Soto är kanske främst känd som en rocksångare, men hans röst har hörts på allt från discomusik till pop. Han skämtar om att han alltid frågar ”hur stor är lönechecken?” när han blir tillfrågad att sjunga på en låt eller ett projekt, men erkänner sedan att det är musikens inriktning som avgör.
– Jag blev märkt som en heavy metal-sångare under många år, och jag hatar etiketter över allt annat. Jag har alltid velat bli klassificera som en ”world singer”, inte bara en rock-, pop- eller RnB-sångare. Så blir jag erbjuden något som utmanar mig och låter mig göra något som jag inte annars gjort och kanske får en endaste person att upptäcka mig, så gör jag det. Jag vill gå in i något som jag inte gjort, för att senare kunna säga ”jag har gjort det”.
Så när du blivit äldre kan du titta tillbaka och vara stolt över att du har ett långt CV?
– Jag tror att när jag tittar på det när jag är gammal och trött, så kommer det göra mig mer utmattad. Det gör det redan nu när jag tänker efter, skrockar Jeff.
Kan du ibland känna dig som en uthyrd sångare?
– Nä, jag bryr mig inte. De flesta vet att är jag med i ett band så gör jag min grej där och gör jag något annat, så är det för att utmana mig själv som en kreativ person. Jag känner mig inte som en hora och om jag uppfattas som det, so what? Jag är i musikbranschen och det är två sidor till de två mynten. Du gör saker för att du måste leva och ibland gör du något bara för att ha kul. Mixar du ihop dem, så har du ”musikbranschen” och det är där jag jobbar.
Finns det någon genre du inte skulle ge dig på?
– Hehe, jag tror inte jag har gjort ett country-album än. Men det är mycket country-musik som gränsar till pop, så klart man kan göra en låt med slide guitar och hela köret med min sång på och så låter jag som en country-sångare på grund av låtens stil. Men jag kommer aldrig med avsikt göra en platta och säga ”hej, här är mina nya country-platta, hoppas ni gillar den!”