Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The Hives
Where The Action Is, Stockholm
2008-06-14
Av: Carl Potvin Johansson
Publicerad: 2008-06-17
Hemsida: www.hives.nu

The Hives är hyllade som få. Speciellt för sina liveframträdanden. Även om jag inte är något Hives-fan tyckte jag ändå att det skulle bli intressant att se dem live. Jag hade svårt att tänka mig att detta Fagerstaband verkligen kunde leva upp till det fabulösa anseende som de har som just liveband. Mest med tanke på att musiken inte alls är av den kalibern som den tillskrivs.

Vad är det då som är så bra? I programmet till W.T.A.I.. står det att läsa att ”The Hives är den fulländade rockmaskinen med de bästa låtarna, det bästa snacket och de snyggaste skorna”. Det är en ganska bra summering. Ja alltså, om man bortser från att de skulle ha de bästa låtarna, ändrar bästa snacket till det sämsta och låter bli att uttala sig om skorna. Skorna får istället stå som en symbol för det showande som Hives står för. Det är en rockshow mer än något annat, där estetiken och ytan nästan känns mer viktig än musiken. Något som Pelle också bekräftar i torsdagens intervju i DN På stan. ”Det handlar om att få folk att tycka att man är ball helt enkelt.” Tyvärr framstår han för mig mest som en fjantig Pellejöns med allt sitt otroligt tröttsamma hyllande av sig själv och sitt band. Glimten i ögat eller ej, tröttsamt är det.

”Gud gav oss två gåvor, händerna – och The Hives!” ”Hives nya album, ”The Black and White album”, värt att upprepa, ”The Black and White album”, värt att upprepa, ”The Black and White album”” och så vidare.

”Nästa låt är också ny, men den fick inte plats på vårt album. Så jävla bra är vi! Tänk på det en sekund ni.” Jag tänker en sekund innan skrik-Pelle avbryter med att nu jävlar har vi tänkt klart och studsar skrikande iväg på scenen för att framföra ännu en låt.

Det yttrandet återkopplar till vad programmet skrev om Hives som en rockmaskin. De producerar en massa material som låter identiskt, massproducerat, maskinellt, kantigt och hårt. Men visst, deras grej är att nästan explodera av energi och showa järnet. Lite som Sha-Na-Na som någon sa.