Joyzine

[stäng]

Intervju

Hammerfall

Det sjuder av entusiasm i Hammerfall-lägret när nya given ”Infected” nu ligger på diskarna. Heavy metal-orkestern har möblerat om i sin ljudbild och sagt ja till ett smutsigare sound, men den allmänna bilden av bandet kommer förmodligen förbli intakt.
– Det är våran lott i livet att vara de där som ingen riktigt vågar erkänna att de gillar, det verkar vara så, konstaterar gitarristen, tillika bandets grundare Oscar Dronjak.

Ni har hört den förut. När det kommer en ny platta slår sig artister ständigt för bröstet och förkunnar att det är deras bästa och att allt känns fantastiskt bra. Det är en del av spelet.
Men den här gången är det annorlunda. När Oscar Dronjak, gitarrist och grundare av Hammerfall, talar om gruppens nya skiva ”Infected” bubblar det i rösten på honom. Han låter trots sina knappa 40 bast som en förväntansfull tonåring. Som om det var debuten ”Glory To The Brave” (1997) och inte ett åttonde studioalbum som låg redo för lansering.
– Vi är så in åt helvete nöjda. Jag har inte varit så här uppspelt över en ny skiva sedan vår första tror jag. Det känns verkligen som en nytändning och ett nytt kapitel i bandets historia, jublar han.
– Vi har gått lite på tomgång de senaste åren, även om jag inte är missnöjd med någonting. Det är bara det att gör man samma sak på samma sätt för länge så blir det lätt slentrian i det. Ingenting är ju kul om man gör det jämt om man säger så.

Oscar Dronjak ”Det är okej med missljud”
Anledningen till den stora optimismen och de kraftfulla orden om nytändning och ett nytt avstamp grundar sig till ganska stor del i ett producentbyte. Charlie Bauerfiend som haft kommandot över gruppens inspelningar de senaste sju åren fick tacka för sig medan musikanterna själva satte sig i producentstolen och tog hjälp av likaledes renommerade James Michael.
Gitarristen talar lidelsefullt om att hitta tillbaka till den ungdomliga entusiasmen och ”nu ska vi visa världen”-känslan som ofta finns hos unga band som slår igenom.
– Precis den känslan har vi här. Det är svårt att fånga den, jag tror att vi har försökt göra det, men aldrig riktigt haft den de senaste åren. Vi gjorde saker på samma sätt med samma snubbe och nu fick vi styra och ha yttersta ansvaret själva, det gör att man tänker och ser saker på ett annat sätt. Den här visa världen-känslan infinner sig, jag tror att det manifesterar sig väl i resultatet.
Resultatet landar (som ni givetvis har hört vid det här laget) i ett betydligt mer avskalat och smutsigt sound än på gruppens senare skivor. Det låter mindre perfekt helt enkelt.
– Det tar jag som en komplimang, det har varit en jävla viktig beståndsdel i den här skivan att vi inte producerat den till döds. Vi har tagit bort gitarrstämmor som inte behövde vara där och låtit gitarrerna stå på egna ben och framförallt låtit sången stå på egna ben, utan en massa körpaket och grejer. Charlie Bauerfiend som vi hade som producent innan är jävligt petig. Han hör mycket grejer som man själv aldrig hör, smuts och sådana saker. Vi beslöt oss för att skita i det, för det är en del av energin och vi har fan gjort en rockskiva.
– Där har det väl kanske gått snett de senaste åren. Just den aspekten av det hela, smutsigheten, att det är okej att det är lite missljud här och var. Det ska inte vara perfekt, det förtar helheten då. Charlie ville inte ha någonting sådant alls och då blev det jävligt komplicerat. Jag vet inte hur många gånger man har stått och känt att nu jävlar nu har vi den och så bara one more time, do it again eller vad han sa. Han hade ett uttryck som han alltid använde.
Tillägnar ni låten One More Time på nya skivan till honom då?
Oscar brister ut i ett överraskat asgarv över min ironiska fråga.
– Ja, det kan man ju säga, det har jag faktiskt inte tänkt på tidigare, men det är ganska talande för hans sätt att producera.

Hammerfall ”Ett band är organiskt”
Men att ”Infected” låter som den låter är förstås inte bara en produktionsteknisk detalj.
– Låtskrivandet har utvecklats och förändrats, det är inget snack om den saken. Man skriver ju musik baserat på hur man känner sig och jag tror att personligen så har jag mognat mer de senaste tre åren än vad jag gjort de senaste tretton åren. Alltså man har utvecklats som person och det avspeglar sig jävligt mycket i slutresultatet av låtskrivandet, så är det bara. Så har det alltid varit, det är bara det att jag har stått still i min utveckling rätt länge känns det som.
– Någon som inte är så intimt involverad i det som man själv är, de på utsidan som bara hör en skiva kanske tycker att ”oj det här låter väldigt annorlunda”. Men det var hela tanken, det skulle kännas fräscht och göra det med en gång när man sätter på första låten.
Ändå lär det knappast råda någon tvekan om att fansen kommer delas i olika läger och att folk kommer förorda Charlie Bauerfiend-eran före det nya och vice versa.
– Det tror jag garanterat att folk kommer göra. Hårdrocksfans är ju ingenting om inte konservativa. Har vi kört stenhårt på något vilket vi har gjort med Charlie, fyra skivor med honom blev det ju, då tror folk att Hammerfall ska låta så eller att vi bara kan låta så och det är ju så klart inte så kul. Men det får väl stå för dem, de som har den åsikten. Vad folk inte heller hajar, framförallt inte inom hårdrock, är att ett band är organiskt, det lever, det utvecklas och det är inte alltid man kan styra över det, men det är också så att utan utvecklingen så stagnerar man och vittrar bort, konstaterar gitarristen krasst och gör en liten tankepaus innan han med eftertryck fortsätter:
– Om folk inte fattar vad det är vi håller på med nu så får de väl inte göra det då, om man uppskattade Hammerfall innan så uppskattar man Hammerfall med den här skivan också, det är ingen stor förändring det är bara en förnyelse.

”Ge heavy metal respekt”
Det där med att gilla Hammerfall är annars ett ämne som man kan diskutera i evigheter. Enligt helt ovetenskapliga iakttagelser kan heavy metal-bataljonen vara det band som har störst publik, men som egentligen ingen säger sig gilla.
Oscar Dronjak suckar.
– Vi är ju inte direkt det credigaste bandet i Sverige.
– Det är något vi dragits med i alla år, att det inte är okej att tycka om oss. Folk tänkte när vi startade på 90-talet att ni är inte kloka, ni kan inte vara allvarliga och det synsättet finns faktiskt kvar i mångt och mycket, att det här är ingen musik som ”riktiga” hårdrockare kan tycka om speciellt mycket. Toppbetyget är tre, det är så bra som någon vågar ge ett band som Hammerfall.
Samtidigt har gruppen fått ta stryk för att gå hem i för breda folklager, allt enligt den klassiska devisen att ingen vill gilla ett band som har en publik. Gitarristen har fått upp ångan och fortsätter:
– Det drabbade ju oss med ”Renegade” (2000) när den där videon var med på Voxpop. Så fick det ju inte vara, hårdrocken ska ju vara min musik tyckte folk, den ska vara underground och allt det där. Det synsättet har jag aldrig ställt upp på för jag skiter väl fullständigt i vem som lyssnar på Hammerfall så länge de lyssnar på oss för att de tycker att det är bra. Jag vill sprida musiken så mycket som möjligt istället och får man lov att göra den på bästa sändningstid i ett teveprogram då är man ju helt hjärndöd om man tackar nej.
– Vem som helst som tycker om musiken får gärna lyssna på den. Vi har ju varit på ett litet korståg för heavy metal genom alla år. Det var så förbannat ocoolt och bespottat att lira det på 90-talet, men vi har velat öppna folks ögon och få dem att inse att det här är fan inte dåligt. Vi gör det på allvar och vi försöker göra det så bra vi kan och det finns folk som gillar det. Ge det lite repsekt. Folk ger inte heavy metal särskilt mycket respekt.

Hammerfall Inget grammis-band
– Det finns ju en anledning till att vi inte vunnit en grammis trots att vi har varit nominerade fem gånger eller vad det är. Det finns inte en chans att vi skulle göra det för vi är inte ett sådant band som vinner. Man kan inte ge en grammis till ett så generellt uppskattat band, de måste vara de här superkonstiga grejerna som har tio lyssnare. Det är sådan bullshit så det är inte klokt men så är folk.
Det elitistiska tänkandet inom metalscenen som helhet och sättet att ställa en typ av band mot ett annat irriterar honom.
– Man behöver inte gilla ett band eller älska allt man gör eller så, men man kan väl åtminstone ge lite respekt för att vi gör något som vi själva tror på och som folk faktiskt gillar. Istället så tittar man ner på dem som gillar vår musik. Det här kan man ju inte gilla, vilken fjant du är liksom. Det är ett jävla elitistiskt tänkande, att jag vet bättre och du vet inte vad du snackar om, du har ingen rätt att lyssna på det här bandet för du lyssnar på Hammerfall också. Det här är cool musik, Hammerfall är mesig musik, det har man ju fattat att de riktiga diehard-metalfansen verkar vara av den åsikten. Det är ganska frustrerande, men det var mycket mer frustrerande förr i tiden än det är nu.
Med åren har det alltså blivit lättare att acceptera läget och de slentrian-mässiga sparkar som med jämna mellanrum riktas mot gitarristen och hans livsverk.
– För tio år sedan eller kanske ännu tidigare, när internet började dyka upp och det började bli vanligt att ha hemsidor och folk postade på forum, då tog man ju varje kommentar personligt. Man tog åt sig, det gör man fortfarande ibland, men det som retar mig det är inte när folk skriver ”Hammerfall sucks”, det får de tycka om de vill, det som retar mig är när de inte ger det en chans. När man märker att folk har dömt ut den här nya skivan, ”Infected”, på grund av att de inte tyckte att omslaget var lika bra som de andra omslagen och anser att då kan inte skivan vara bra heller. Det är jävligt svårt att göra rätt helt enkelt.

Hammerfall Det finns inga gränser
Det är onödigt att stånga sig blodig över något man inte kan påverka. Istället fokuserar bandet – som förutom mitt intervjuoffer även rymmer sångaren Joacim Cans, gitarristen Pontus Norgren, basisten Fredrik Larsson och trumslagaren Anders Johansson – på framtiden och Oscar Dronjak är tillbaka i sin bubblande entusiasm när han slår fast att det inte längre finns några gränser för hur länge deras heavy metal-korståg kan fortsätta.
– Jag har inga som helst problem med att se mig fortsätta med det här i 20 år till, slår han fast.
– Hade du frågat för några år sedan hade du nog fått ett svar mer i stil med att vi fortsätter så länge det är kul, men nu känns det som att fan det här är grymt nu har vi öppnat ett nytt kapitel i bandets historia som är helt oskrivet och det känns jävligt spännande tycker jag.
Samtalet äger rum på eftermiddagen inför Hammerfalls första releaseparty-spelning på Debaser i Stockholm (”Vi behöver lite uppvärmning inför festivalsäsongen som börjar snart. Det är jävligt dumt att gå ut och ställa sig på en stor festivalscen och inte ha lirat på ett halvår. Det har vi gjort förut och det har resulterat i total katastrof”) den 18 maj och precis som jag antar att känslan var när debutalbumet skulle fyras av för en herrans massa år sedan finns det ingen gräns för gitarristens optimism.
– Som det känns nu är det som att vi fått en nytändning och som vi kan fortsätta i obegränsad tid, det kände inte jag riktigt innan vi hade spelat in ”Infected”, då kändes det som att vi hade några år kvar. Men nu jävlar finns det ingen gräns.