Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Frank Turner
England Keep My Bones, 2011
Skivbolag: Epitaph
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2011-06-08
Hemsida: www.frank-turner.com

På sitt fjärde soloalbum ”England Keep My Bones” fortsätter flitige Frank Turner att befästa sin position som punktrubadur. Han tar kliv som är riktade betydligt mer åt folkhållet än tidigare och snubblar vid valda tillfällen in på de brittiska pubarna, men släpper ändå inte greppet om sitt punkarv. Inte på länga vägar.

Det blir lite splittrat, det kommer man inte ifrån, men det finns samtidigt något intrikat över hela upplägget. Turner är en duktig sångare och hittar ofta fram till riktigt starka refränger och melodier. I symbios med ett puttrande punkdriv som då och då släpps upp till ytan blir det riktigt engagerande. Turner rockar och sjunger smäktande serenader om vart annat på ett imponerande sätt. Redemption är till exempel ett fenomenalt exempel på hur stadiumpunk kan gå hand i hand med trubadurdrömmar utan att det blir vare sig Green Day eller Bruce Springsteen av det hela.

Men på den här skivan tar sångaren alltså ett tydligare steg mot folkrocken. Det fungerar i vissa bitar, men när det blir för mycket brittiskt pubskrål och ögruppspatriotism slår det över en aning. Frank Turner får gärna sjunga allvarliga och finstämda bitar, men han gör sig bättre med en arg gitarr i ryggen än när allt blir för avskalat och dryckeskörerna förväntas falla in.

Invändningarna till trots, ”England Keep My Bones” är en stark skiva mitt i sin ofrånkomligt brittiska framtoning och jag inte bara lyssnar om och om igen, jag skrålar också. Jag antar att det säger ett och annat.