Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

The Lyndon Seven
S/t
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-01-26
Hemsida: www.thelyndonseven.com

Det var värst så poppis det verkar vara med glam- och sleazerock nuförtiden. Att börja snacka om en revival är väl att ta i, men se er omkring. Nya plattor släpps på så väl stora som små bolag, gamla lik gör gästspel i verkligheten och demomarknaden är plötsligt späckad av gäng som tuperar håret, klär sig fördjävligt och tycker att 80-talet var den bästa tiden. Vad kom allt detta ifrån, Dave Lepards uppmärksammade självmord? Den svenska översättningen av ”The Dirt”?

Att klumpa ihop powertrion The Lyndon Seven med alla andra på sleazescenen vore inte rätt, men det är inte helt fel att tänka så heller. Det är nämligen bandet som tar sleazerocken och avsleazifierar den. Gossarna tvättar bort det mest svulstiga, drar musiken genom ett smutsigt The Hellacopters-filter och levererar med pondus.

De två spåren på den här självbetitlade demoinspelningen är så mycket sleaze man kan vara utan att egentligen vara det. Och det är otroligt positivt. Här går ingenting förlorat i överspelad image och äckligt glättiga låtbyggnationer. The Lyndon Seven satsar på oförfalskad rock, utan att fastna i det ack så uttjatade garagefacket, och surfar på riktigt starka melodier.

Lägg därtill att produktionen bjuder en grund av tunga trummor och en stabilt gungande gitarrmatta där basen faller in på ett fylligt sätt och ni begriper att David Wikströms hesa sång bara är grädde på moset. Låt sleazen få sin efterlängtade revival, så länge The Lyndon Seven låter så här bra kommer de kunna stå på egna ben vid sidan av och bara casha in på trenden.