Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Depressive Art
Arvikafestivalen
2007-07-12
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-07-17
Hemsida: www.depressiveart.com

Först tror jag inte mina ögon. Efter att ha hört samtliga demos Depressive Art släppt fram till debutalbumet ”Bye bye dear everything” och därigenom kunnat uppleva all den själ och det hjärta gruppen och dess frontman Klas Bohlin lagt ner i musiken blir jag förskräckt. Varför all denna passion och stenhårda satsning om konserterna ska vara depressiva måsten där introvert arrogans går före allt annat? När jag kliver in i tältet spelar musikerna slappt, Bohlin sjunger oengagerat med blicken riktad stint i golvet och jag blir smått ställd. Lyckligtvis klarnar bilden snabbt. Det är bara en försenad soundcheck.

För när det väl blir dags på allvar visar Depressive Art att det finns lika mycket glöd och musikalisk glädje i liveframförandet som i allt annat de tagit sig för under sin strapatsrika resa genom branschen. Bohlin lägger hela sin själ i sången och bandet svänger fint (även om det lyser ganska mycket nervositet ur ögonen på keyboardisten Torbjörn Georgsson till en början). Framförallt imponerar stämsången som lyfter flera av låtarna. Lovord till Sanjin Pejkovic som backar upp sin frontman på bästa sätt i det avseendet.

Precis som det mesta annat på Campingscenen är framträdandet kort, men intensivt och singelspåret On solid ground är bäst. Även om pianot inte låter riktigt lika ödesmättat live som på skiva. 60-talssoundet som oftast är väldigt påtagligt i gruppens musik förbyts live mot en lite smutsigare rock n’roll-vibb. Jag gillar det och det tror jag bestämt att den tappra skara som röjde vid Campingscenen också gjorde.

Innan Depressive Art tackar för sig tar Klas Bohlin tillfället i akt att dela ut On solid ground-singeln till alla som vill ha. Ett oerhört smart drag. Ett litet band har aldrig tjänat på att säga ”efteråt kommer vi stå där borta och sälja skivor”. Ut med musiken till alla som kan tänkas vilja höra den bara! En direkt motpol till den hårdrockare som senare under natten prompt vägrade att lämna ut sin demo till recensenter, av rädsla för att bli rippad av tyska skivbolag. Han kommer förmodligen att förbli enbart en familjeangelägenhet. Depressive Art däremot lägger till och med ner passion i att sprida sin musik. Det kan räcka långt.