Joyzine

[stäng]

Intervju

Sleeping Beauty

Fredrik Liberg och Petter Seander tröttnade på det ständiga larmet, såväl det invändiga som utvändiga, i svultsrockbandet Well. Istället gjorde de en gammal klassisk helomvändning, den ständigt närvarande disten och de slamriga trummorna byttes ut mot akustiska gitarrer, lap steel och banjos. Med den nyvunna kreativa friheten i duoformatet släppte grabbarna Epn ”Let’s Take A Ride” i december 2005 under namnet Sleeping Beauty. Sedan dess har det rullat på ordentligt. Singlarna Let’s Take A Ride och Someone New snurrade sig varma på diverse studentradiostationer och turnéschemat inkluderade stopp i såväl London som Paris och valda delar av USA.

Nu, två år efter det att världen fått stifta bekantskap med Sleeping Beauty, är det dags för grabbarna att äntligen släppa sitt första fullängdsalbum. Jag tog mig ett snack med ena halvan av bandet, Petter Seander, via en sprakade telefonlina Skövde-Göteborg. Temat var självfallet ”Embrace”, 11 spår där amerikana blandas med blues möter pop blandat med soul.
– Vi började spela in i februari 2006 med inspelningar till och från fram till december samma år, börjar Petter på sin allra bredaste göteborgska. Många rullande ”r” alltså.
– Men då har vi ju inte spelat in hela tiden så klart. Den totala arbetstiden ligger på sju veckor skulle jag tippa på, vilket är ganska länge för att vara en albuminspelning. Vi hade ju kunnat gå in och göra det sju veckor i rad, men vi har turnerat en hel del. Det är ändå rätt gött att det blev som det blev på så sätt att det har gett oss tid till att få nya idéer och gett oss möjlighet att kunna välja bort låtar som har visat sig värdelösa.

Just att få släppa något officiellt är något som ligger många musiker varmt om hjärtat. Att äntligen få visa upp något konkret efter många år av hårt slit i replokalen och många åkta mil på landsvägen.
– Ja, det känns riktigt skönt. Epn var också lite av en lättnad, men det här är på ett helt annat sätt. Ett album är en helt annan arbetsinsats om inte annat, ända från låtskrivandet till färdig produkt. Det känns helt klart som en bekräftelse på att det är uppnåeligt, det som jag tänkte mig när jag började skriva låtar. På den gamla goda tiden när jag började spela in på kassettporta, med mikrofon, trummor och gitarr. Flera år före The White Stripes, fast på svenska, säger Petter med ett bullrande skratt. Ja herregud, Tulpaner och Träskor hette vi. Ett fantastiskt bandnamn, jag vet inte riktigt var det kommer ifrån men jag har det på kassett hemma. Det var grymma tider, då trodde man att man var bäst i världen. Det tror man ju inte längre, men det var en skön känsla att tro det.

En duos egentliga vara
Sleeping Beauty må vara en duo, men både Fredrik Liberg och Petter Seander skriver sina låtar på separat håll för att sedan tillsammans sätta en gemensam prägel på dem. Den prägel som enligt Petter gör det hela till Sleeping Beauty. Men då är frågan, varför ens arbeta tillsammans? Frågan möts av ännu ett skratt på andra sidan luren.
– Ja du, det är en bra fråga… Jag tror helt enkelt att vi har olika delar i oss som gör att vi fungerar bra ihop. Jag ser mig själv som en person som har många idéer, men eftersom jag bara spelar ett par instrument så kan jag inte alltid förverkliga dem fullt ut. Fredrik, å andra sidan, har på något sätt en grym känsla för att kunna förverkliga de idéerna som jag har. Och då han spelar så många instrument har det blivit till den perfekta kombinationen. Vi slipper hela den där bandgrejen, vi två skapar ensamma ett helt band. Jag gillar att det blir intimt på det sättet.

På grund av ovannämnda arbetssätt blir ”Embrace” till en kontrastrik skiva. I de låtar Petter komponerat hörs det tydligt att det är just han som har skrivit dem, detsamma gäller för Fredriks låtar. Har man skrivit en låt innebär det också att leadstämman tillfaller låtskrivaren. Men kan inte det bli till något av en krock för lyssnaren?
– Det är risken man får ta, men jag tycker att det snarare ger mer bredd till musiken. Att man sedan kan gilla den ena eller den andra stämman bättre, det köper jag. Tänk The Beatles, The Eagles, Mando Diao, Oasis, det finns hur många band som helst där man gillar den ena sångaren bättre än den andra. Så länge låtmaterialet sitter hyfsat ihop så tror jag inte att det stjälper det hela.

Det breda spektrumet
För att återkoppla till alla tydliga kontraster som finns på ”Embrace”, avstånden från den skitiga och riviga All Those Scenes, till den vackra balladen Angels, till skivans första singel, den sockersöta och trallvänliga Summer Smile, känns som ganska betydande.
– Det beror delvis på att vi inte har jobbat med plattan som en enhet från början, vi har jobbat separat med låtarna istället. Men jag gillar när det spretar, jag tycker inte att det gör någonting för själva sammanhållningen av plattan. Jag kan tänka mig att det är folk som kan tycka att det är lite konstigt att det är olika ljudbild på olika låtar, men vi har mer fokuserat på låtarna enbart. Vi har mer tänkt ”Vilken ljudbild kan passa den här låten?”, säger Petter samtidigt som ljudet av passerande bilar mullrar i bakgrunden.

Singlar och animationer
Nog för att bredd säkert kan ses som en styrka och som något som förlänger intresset hos en skiva, det faktum att det alltid finns något nytt att upptäcka, men kan det inte även ställa till med lite problem? Framförallt för de som verkligen gillar första singeln och den lite mer popiga framtoningen?
– Jag är väldigt medveten om den problematiken, säger Petter med ett lätt uppgivet skratt, när vi plockade singeln tänkte vi bara, rent krasst, vilken låt är mest lättillgänglig av alla våra låtar? Svaret var Summer Smile. Och uppenbarligen har det funkat så som vi tänkte oss, den går ju bra på radio. Men det kommer att bli ett problem, det är jag helt säker på, att plattan spretar, fortsätter Petter. Gillade man Epn och gillar man oss live, då tror jag att man även gillar skivan på ett eller annat sätt. Det är inget dramatiskt avsteg det handlar om, vi har inte gjort en Bob Dylan och sedan bytt upp oss och blivit ett gospelband eller helt flippat ut och gjort en musikalskiva liksom. Men helvete vad mopeder det var! utbrister Petter argsint samtidigt som resonemanget helt dränks i det bombastiska oväsendet från vad som låter som större delar av Göteborgs ungdomsligisters mopedförening.

När ljudet från ett dussin förmodat trimmade mopeder äntligen tonat ut passar jag på att fråga Petter lite angående videon till Summer Smile, en animerad historia signerat bandets gemensamma vän Benjamin Taft.
– Jag tror att Ben valde att göra en animation för att, jag ska inte säga att det inte en lätt teknik, för det är det absolut inte, men det besparade oss tid och framför allt en stor filminspelning. Det var ett kul sätt att göra något annat. Dessutom är det väldigt många band som gör animerade videos nu för tiden, de har nästan ersatt de ”riktiga” videorna känns det som.

Kung Kristian
Ett av alla dessa band som Petter pratar om tillhör Göteborgs egen indiepopprins, Kristian Anttila. Där finner vi för övrigt också en viss Petter Seander på bas. Frågan om paralleller blir oundviklig.
– Ja men det är klart, det finns en parallell. Jag tror inte att jag har påverkats i mitt låtskrivande något särskilt, det är nog andra saker som har gjort det i så fall. Det känns som att det är lite för nära, jag jobbar lite för mycket med Kristians musik för att influeras av det i mitt eget arbete med Sleeping Beauty. Det låter kanske konstigt, men den musiken som man jobbar mycket med, den lyssnar man inte på annars. Jag sitter inte hemma och lyssnar på Kristian Anttila liksom. Det är bara en del av det i musikväg som jag håller på med för tillfället.

Min fråga om att se Summer Smile som ett försök att locka över lite av Kristian Anttilas fans möts bara med ännu ett varmt skratt.
– Att medvetet försöka sno hans fans? Ja, nej, det tycker jag inte att man kan säga. Jag sticker inte under stolen med att jag har försökt promota Sleeping Beauty när jag har varit ute på turné med Kristian Anttila, det vore ju rent hyckleri att säga att jag inte har försökt få folk att lyssna på min musik. Men sedan om de har gillat det eller inte, det är en helt annan fråga. De finns både de som har gillat det, och det finns de som har hatat det.