Joyzine

[stäng]

Recension - Demo

LilErik
Min Stil
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2010-02-02
Hemsida: myspace.com/svennenr1

Diskbänksrealism. Kaxig och välproducerad diskbänksrealism. Och jag gillar det. Normalt när man skriver en recension ser man till att hitta några coola och relevanta band att namedroppa, man drar till med några pseudorefrenser (och framförallt svåra ord), ordbajsar lite grand och se, en recension. LilErik förekommer mig, jag behöver inte namedroppa ett enda band (även om jag kommer göra det ändå förstås), det räcker med att lyssna på sköna Inspiration för att få hela den musikaliska bilden. Det är Lauryn Hill, Wyclef Jean, det är Petter och det är Rusiak; LilErik ger dig hela kortleken rakt av.

Men det finns fler influenser, även om alla inte nämns (just i den låten ja, hela ”Min Stil” är fylld av knixiga namedropps). Kommer man ursprungligen från Perstorp i Skåne hamnar självklart dialekten i centrum och snackar vi hiphop på skånska snackar vi givetvis Jason Diakité. Vilket förstås är något bra. Ännu bättre blir de då LilErik, framförallt i kaxiga titelspåret Min stil, flirtar mot ett mer discoorienterat sound som påminner mycket om Kanye West - då är vi inne på riktigt intressant mark! Tja, sedan är ju artistnamnet också en rolig rip off på Lil Wanye, Lil Jon, Lil’Kim, välj själv, möter Berts Dagbok, clatchigt!

Just produktionen imponerar hos LilErik, trots att han är relativt ny i gamet bjuder ”Min Stil” på sex helt klockrena produktioner. Att han dessutom tar hjälp av många av sina sköna hiphop-polare för ett och annat gästspel ger låtarna bara mer karaktär. Det finns egentligen bara en invändning mot ”Min Stil”, och den är aningen paradoxal, den är inte nog kaxig. I överlag. Ett bättre ordval är väl egentligen att det ibland kan känns lite för tryggt, och att det blir lite tjatigt i längden med allt snack om att vara en underdog och att vägra bry sig om vad andra tycker. Vi har hört det så många gånger förut.

I det stora hela är det egentligen bara en liten anmärkning, för det finns ett par riktigt intressanta och egna passager på ”Min Stil”, som refrängen Glömmer aldrig feat: Gibo Sativo & Toby Zaiboot, där sticker det ut! Där är det kaxigt! ”Min Stil” hade tjänat på utelämnandet av en eller två låtar, och kanske lite högre tempo, för att få mer spets. Mer Kanye West-produktioner och mindre säker och redan upptrampad mark så kan LilErik garanterat bli en aktör att räkna med på den svenska, och varför inte den internationella, marknaden.