Joyzine

[stäng]

Recension - Live

H.E.A.T
Konsert & Kongress, Linköping
2009-04-09
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-04-10
Hemsida: www.heatsweden.com

Det är märkligt, jag ser H.E.A.T för andra gången på mindre än en vecka, de kör i stort sett en identisk setlist och ändå känns det som två totalt skiljda spelningar. Senast helt okej, men inte mer, den här kvällen sprudlande. Det står mer tydligt än någonsin att gruppen hör hemma på de stora scenerna snarare än små trånga klubbdito.

Det enda som ligger emellan gruppen och ett erkännande som ett suveränt liveband är egentligen ett riktigt starkt låtmaterial. Låt gå för att Melodifestivalhiten 1000 Miles är småcharmig och att Cry och Never Let Go är starka ansträngningar, men stora delar av gruppens kompositioner är alldeles för standardiserade och doftar lite slentrian.

En slentrian som inte alls passar ihop med gruppens uppenbarelse på scenen. I sina skönt 90-talssniffande utstyrslar ser H.E.A.T kanske lite väl komiska ut, men de arbetar så hårt att det aldrig riskerar att bli lyteskomik av det hela. Trummisen Crash är en härlig spillevink och i Kenny Leckremo har Stockholmsplutonen (nåja Upplands Väsby om vi ska vara riktigt korrekta) en av Sveriges allra starkaste heavy metal-röster. Dessutom har han ett kroppsspråk som klippt och skuret för de stora scenerna. Kunde han bara låta bli att fråga hur publiken mår hela jävla tiden (det verkar vara ett tvångsmässigt beteende som återkommer spelning efter spelning efter spelning) skulle allt var perfekt.

Som om det inte räcker med smicker låter bandet utsökt den här kvällen. Ljudet är välbalanserat och samspelet välstämt. Att H.E.A.T skulle bli den största positiva överraskningen den här Rockweekend-kvällen hade jag på förhand aldrig någonsin kunnat gissa.