Joyzine

[stäng]

Intervju

Nikola Sarcevic

I ett band måste man kompromissa – på egen hand får man bestämma helt själv. Därför har Nikola Sarcevic ett soloprojekt.
– Då vet jag att jag får det exakt som jag vill, säger han till Joyzine.

Nikola Sarcevic, mest känd som sångare och låtskrivare i Millencolin, är aktuell med sin fjärde soloskiva, ”Freedom to Roam”. Sedan förra skivan ”Nikola och Fattiglapparna” har han valt att denna gång spela in i Welfare Sounds Stuidos i Göteborg där han även bor. Han har försökt angripa skivan från ett annat håll än tidigare.

– Man försöker ju alltid jobba på annorlunda sätt och förnya sig för varje ny skiva. Det är för att göra det hela intressant. På soloskivorna har jag tidigare varit i olika studios, men samarbetat med samma person, Henrik Wind som spelat de flesta instrumenten. Denna gång kände jag att det var dags att prova mina egna vingar och på denna skivan spelar jag de flesta instrumenten själv istället.

Nikola har sedan ett par år tillbaka lämnat hemstaden Örebro för Göteborg där han numera både bor och jobbar. Sitt val av att just Welfare Sounds studio som drivs av Olle Björk och Per Ståhlberg (Division of Laura Lee, som även spelat in sin senaste skiva där) motiverar han på följande sätt:

– De hade sin studio på ett annat ställe i Göteborg tidigare, men så fick de tag på en ny lokal som ligger i en villa väldigt nära där jag bor. Då tänkte jag att, där kanske jag får plats att jobba med min verksamhet, så jag flyttade in där och hade mitt kontor i samma lokaler under en tid. Då blev det helt naturligt att jag valde att spela in min nästa skiva tillsammans med dem. Vi kommer från samma bakgrund inom punk och hardcore och talar liksom samma språk och sen gillar jag deras idé om att inspelningen inte behöver vara så ren och städad, det blir mer karaktär i ljudet.

Nikolas förra soloskiva, som kom 2010, var något nytt för honom då han valde att spela in skivan helt på svenska. Nu när han är tillbaka igen är det dock på känd mark, då han valt att gå tillbaka till engelska.
– Engelskan kan man väl säga är min hemmaplan efter alla skivor med Millencolin och även de två första soloskivorna. Den svenska skivan var den skiva som var annorlunda och det nya. Efter den var det väl att dags att gå tillbaka igen och jag hade många låtar som kändes engelska. Man får heller inte glömma att Sverige är ett begränsat land och de flesta av mina fans bor ju utanför Sverige, så det var väl lite av ett kundanpassat drag också. Någonstans sjunger man ju för att bli hörd och för att nå fram och jag kände att många inte förstod på grund av språket.

Nikolas texter har alltid varit väldigt personliga, oavsett om det gäller hans solomaterial eller med Millencolin och om sitt låtskrivande säger han följande:
– Det är någon slags terapi att skiva av sig om mitt liv, relationer och även att behandla vissa demoner. Min familj och främst mina föräldrar brukar säga att de förstår mig bättre via mina texter än att i det verkliga livet. Det är väl ett bra betyg, säger Nikola humoristiskt och fortsätter:
– Jag kan ju skriva om saker som är svåra att tala om för mig och säkert för många andra. Tack vare att texten inramas i musik så låter det ju väldigt fint och poetiskt och det förstärker ju känslan. Jag har alltid skrivit mina texter om personliga ämnen och det gäller också skivorna med Millencolin.

Nikola Sarcevic Han reflekterar lite över sitt textskrivande och konstaterar:
– Vissa skriver ju musik bara för att sjunga och spela och lägger inte sådan tyngd på sina texter. För mig har alltid texten varit väldigt viktig. Melodierna kommer oftast av sig själva först. Texterna får man liksom vrida och vända mer på för att sätta. jag jobbar mycket med rimlexikon faktiskt, det är ett av mina bästa verktyg. Har jag kanske 50 låtidéer är det bara 15 som får text och tio som tillslut hamnar på skivan.
– Jag tror att många lyssnar på mina låtar för texternas skull, jag tror att de är väldigt centrala. Detta gäller både för soloskivorna och för Millencolin. Det tror jag gör att vi ändå har så lojala fans med Millencolin, texterna är tydliga och man kan känna igen sig, det är liksom inte bara blaj.

För min personliga del så har alltid Millencolin och senare även Nikolas soloskivor handlat mest om texterna och det är roligt att höra när Nikola berättar om sitt skapande. Han har släppt sina soloskivor lite parallellt med skivor tillsammans med Millencolin och när jag frågar hur han bestämmer vilken låt som tillhör vad så tänker han efter och svarar:
– Processen är densamma egentligen, jag sitter ner med en akustisk gitarr och sjunger och så kommer det fram melodier. Oftast funkar låtarna åt båda hållen och sen handlar det om var jag bestämmer att den skall användas. Med soloprojektet kan jag få det mer som jag vill, med Millencolin så skall det nånstans nötas med tre andra personer som tycker till. Det är bra och en av de styrkor vi har som band, man får kompromissa för att anpassa låten för bandets förutsättningar. Det är kanske enklare att välja att göra den som en sololåt, för då vet jag att får den exakt som jag vill. Någonstans där är svaret till varför jag har en solokarriär, säger han med klarhet i sin röst.
– Det finns ju väldigt mycket som är kul med att spela i ett band som att umgås, sammanhållningen och man är ett gäng som strävar mot samma mål. Det blir ju dock så att du får ändå vika ner ditt ego många gånger. Tillslut blir man ju som en gammal gubbe och blir helt bångstyrig, för att man vill ha det på ett visst sätt.

Dagens punkrockscen i Sverige är inte alls vad den var under den tiden när Millencolin började och när skivbolaget Burning Heart hade sin storhetstid och dominerade den svenska punk- och hardcorescenen. Jag frågade Nikola vad han tycker om dagens scen i Sverige.
– Det var på nått sätt mer greppbart förut när allting rörde sig kring Burning Heart och band i periferin runt omkring. Det var tydligare vilka band och medier som fanns, man släppte skivor och spelade. Nu släpper band skivor och det känns oklart om de släppt det via ett bolag eller själva, det är mer flytande.

Millencolin har alltid varit många gånger större utanför Sverige än här hemma. De har haft gigantiska publiker på sina konserter och på festivalen över hela världen.
– Vi i Millencolin har liksom tappat kontakt med den svenska scenen och det finns säkert något som liknar det vi hade på 90-talet men med alla år utomlands så hänger vi inte med. Tack vare internet så blir man en liten fisk i ett gigantiskt hav. Det har ju sina fördelar med att man numera når direkt till folk och får direkt respons. Det betyder ju även att nya band får konkurrera mer med andra för att få spelningar. Det var just att vara ute spela mycket för publik som var det ledde till att vi kunde släppa skivor.

För att avsluta intervjun med Nikola ville jag anknyta lite till att Revival Tour var på besök i Sverige i höstas. Revival Tour är en turné som Chuck Ragan (Hot Water Music) startat där han tar med sig soloartister (både med och utan förflutet i kända punkband) på en akustisk turné där de spelar avskalat, ofta tillsammans med en violinist och en kontrabasist. Jag bad Nikola att sätta ihop sin egen uppställning för en liknande turné. Efter lite betänketid svarar han:
– Det skulle ju bli en blandning av folk man gillar att umgås med och några som man är nyfiken på. Man gillar deras musik men kanske inte känner än och skulle tycka det var intressant att lära känna dem och gärna se dem spela.

Härmed har jag nöjet att presentera Nikola Sarcevics akustiska turné anno 2013:
Anna Ternheim
Nikola Sarcevic
Kristoffer Åström
Magnus Pelander (Witchcraft)

Vem vet, kanske det har fötts en tanke hos Nikola och vi får se detta på riktigt en dag? Man kan ju bara hoppas! Han kommer att spela själv i Sverige i flertalet städer under slutet av maj, mer information finns på hans hemsida. ”Freedom to Roam” släpps över hela världen den 20 mars.