[stäng]

Kapten Röd

Svensk reggae är på stark frammarsch och i frontlinjen står Kapten Röd som med sina nakna samhällsskildringar och sin ärliga rakt på sak-attityd skaffat sig en allt större fanskara. Men allt är inte så enkelt som det kan tyckas. Bakom den svängiga musiken och de knivskarpa texterna döljer sig så väl skrivkramp som oerhörd självkritik.
– Jag har fått känna att, fan jag får ha lite mer tilltro till det jag gör, berättar kaptenen om den senaste tidens framgång.

Lyssna på senaste skivan ”Fläcken som aldrig går bort” (eller för all del dess föregångare ”Stjärnorna finns här”) där Kapten Röd ordrikt och målande berättar historier om sig själv och sin omvärld.
Betänk sedan följande:
– Att skriva texter tar väldigt lång tid. Jag har väldigt svårt för att uttrycka mig i text över huvud taget. Jag har svårt att ha med text att göra, jag läser i princip inga böcker och varje gång jag ska skriva ett mail får jag prestationsångest i princip.
Det är det sista jag hade förväntat mig att höra från en artist som är så vältalig i sin musik, men kaptenen säger det med eftertryck och är fullkomligt uppriktig. Han måste värka fram sina texter och där någonstans finns kanske också anledningen till att de framstår som de gör.
– Det är väldigt konstigt att det är så, men det tar väldigt lång tid för mig att skriva eftersom det sitter så långt in. Därför är det nästan tvunget att jag ska brinna för det jag säger. Alla låtar måste absolut inte ha ett budskap, men det måste vara antingen några roliga rim eller ett fyndigt uttryck eller att jag har någonting att säga. Om det ska driva mig att jag orkar skriva klart en hel låt måste det vara något jag känner för att säga.
Resultatet av det påfrestande författararbetet blir, precis som alla som någon gång lånat ens ett halvt öra åt kaptenen har full koll på, för det mesta väldigt naket och rakt på sak.
– Jag har haft komplex för att jag skriver för raka texter, konstaterar kaptenen. Jag kan själv tycka att det finns andra artister som är så jädra duktiga på metaforer och att måla orden i färger och så där. Jag tycker själv att jag är väldigt rakt på sak och skulle vilja bli bättre på att inte vara det alla gånger. Jag känner mig inte särskilt poetisk, jag känner mer att okej jag vräker ur mig det jag ska vräka ur mig typ. Det är inte så mycket poesi i det.

Inget Jesus-skägg
När kaptenen, som i passet går under namnet Björn Nilsson och vid tiden för vårt samtal befinner sig i studion arbetandes med grejer till ett stundande album med Uppsalas Labyrint, kämpar sig igenom sitt skrivande landar det som han själv säger ofta i insiktsfulla inlägg i samhällsdebatten.
När jag lyssnar på ”Fläcken som aldrig går bort” får jag intrycket att sångaren omges av många trasiga människoöden. Så är det inte framhåller han eftertänksamt och härleder istället det textmässiga innehållet till det vi precis avhandlat. Att han måste brinna för något för att kunna skriva om det.
– I Sverige är vi väldigt mycket för att putsa upp en fin fasad, men alla har stora problem under den här fasaden. Det är synd att vi är så rädda för att uttrycka sorg och uttrycka behov av hjälp i vårt samhälle. Därför blir det så att man kan ha en kompis som är skuldsatt upp över öronen och hotas av vräkning, men han vågar inte fråga kompisar om att låna pengar och ingen erbjuder honom hjälp för att alla ska klara sig så mycket själva i vårt samhälle. Vi har en sådan stolthet att vi ska klara oss själva hela tiden och jag vill verkligen ta upp saker och vara en röst för dem som inte själva hörs, det är någonting som driver mig mycket.
– Jag vill absolut inte klä på mig några profetkläder och stå och sjunga med ett Jesus-skägg, men däremot vill jag säga hur jag ser på hur det är och säga hur saker ser ut, sluta blunda för det här! Jag känner själv att jag talar ganska mycket till makthavarna.

Ett vardagligt perspektiv
Reggae på svenska har fått ett uppsving och artister som General Knas och Syster Sol har fått mycket strålkastarljus på sig på senare tid. Störst lampor har dock riktats mot göteborgaren jag har på telefonlinjen. Han har klättrat på listor och lockat storpublik till sina spelningar sedan ”Fläcken som aldrig går bort” kom ut på marknaden.
Mycket av den framgången härleder han just till det faktum att han sjunger om vardagliga företeelser.
– Jag tror att det är därför jag får respons, att folk känner igen sig i låtarna och att det är skönt att någon säger det. Det är väl det jag aldrig hade trott, att man skulle kunna nå en större publik genom att säga personligare saker, men det verkar ju som att ju personligare man är desto mer lika visar det sig att vi är på något sätt.
– Det har länge funnits jäkligt duktiga textförfattare inom svensk reggae, men det finns samtidigt mycket svensk reggae som varit en ren översättning av jamaicansk reggae och de sjunger om ett samhälle som inte vi lever i. De har texter som inte är aktuella för oss eller har helt andra värderingar och jag tror att det är därför folk utanför den klassiska reggaepubliken har tagit till sig min och andras musik nu på sista tiden, eftersom vi sjunger ur ett perspektiv som vi lever i idag. Även om reggae är en musik som kommer från helt andra sidan världen handlar texterna om vårt samhälle och vår vardag just nu och det tror jag folk är ganska svältfödda på generellt i alla genrer.

Väldigt självkritisk
Precis som när det kommer till textförfattandet har Kapten Röd emellertid väldigt svårt för att ta något för givet. Det är en mer än ödmjuk sångare jag har på tråden. Han gläds över sina framgångar, men har ändå båda fötterna stenhårt förankrade i backen.
– Även om det är medvind just nu så tar jag det med sjuk ro för jag vet att det kommer en morgondag också när det lugnar ner sig igen, säger han.
– Innan jag var klar med den senaste skivan hade jag aldrig trott att det skulle gå så bra som det gjort. Absolut inte, jag menar jag har inget perspektiv över huvud taget på mitt eget musicerande och hade det varit jag som skulle förutspå så hade jag sagt att, nej den kommer bli sågad och de som gillade förra skivan kommer bli besvikna på den nya.
Vågar du inte riktigt tro på dig själv och din musik?
– Det är inte bara att jag inte vågar, jag är väldigt självkritisk av naturen, det är mitt problem. Men jag har fått känna att fan jag får ha lite mer tilltro till det jag gör, det känns jävligt kul att det finns folk som vill höra detta, det är jävligt peppande och gör mig sugen på att göra mer musik.
Just för tillfället genomför herrn dock en mastodontlång turné genom landet där stora orter blandas med mindre, större etablissemang med små kyffen och som kommer ta honom och hans band förbi över 30 scener innan de avslutar på scen i Lisebergshallen i hemstaden Göteborg i slutet av februari nästa år.
– Det är lite det som är charmen i Sverige, att ena dagen spelar man för 1500 och andra dagen spelar man för 300 pers.
– Jag är väldigt glad att få komma högt upp i landet. Det är tydligt att det tar lång tid för musiken att sprida sig som independentartist och det är framförallt det senaste året som vi har börjat få en publik högre upp i Sverige. Det är väldigt kul att träffa publik nu den här svängen som vi inte har träffat tidigare. Innan var jag mer inställd på att det fanns en reggaepublik och de visste kanske redan om mig och hade hört mina låtar från förra skivan, men nu när vi har en lite större publik, även om det är gamla låtar så kanske det är första gången de hör dem och det gör att det är väldigt mycket lättare att lägga hela hjärtat i det och inte känna att man bara trycker på play och spelar upp en teatersekvens.
Vad som händer i framtiden står skrivet i stjärnorna. Skrivkrampen och den egna självkritiken får diktera villkoren.
– Jag kommer definitivt göra mer musik som Kapten Röd, men om det blir en skiva till eller något annat det får framtiden visa. Nu är jag mest sjukt lättad över att det gick att göra en skiva.

: Fläcken som aldrig går bort
: Stjärnorna finns här

Av: Mikael Mjörnberg 2011-11-07
Foto: Johan Carlén
Hemsida: kaptenrod.se

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg: