Joyzine.se






Recension - Live

Asher Roth
Way Out West, Göteborg
2009-08-15
Av: Johannes Ådén
Publicerad: 2009-08-16
Hemsida: www.thedailykush.com

För Asher Roth och hans tre följeslagare på scen verkar livet inte vara annat än en fest. Han berättar att han vill röka lite gräs, och han sjunger om att – just det – röka gräs, dricka alkohol och vara naken med tjejer. Det är inte för inte jag har en viss aversion mot det här.

Beastie Boys är det första jag tänker när Asher väl börjar sitt set. Han låter arg mest hela tiden och backas upp av en riktigt bra, biffig trumslagare som flera gånger får visa upp hela sitt register. Det smäller i högtalarna mest hela tiden. I likhet med Fever Ray bjuder Asher och hans sidekick på teater, om än inte lika sofistikerat. Här handlar det snarare om att låtsas att man cruisar i sin bil efter att ha rökt på och lyssna på blandskivor. När kvartetten ställer sig längst fram på scenen och gör en koreograferad dans blir det alltför spexigt för mig, men publiken runt om verkar gilla det. När Asher en kort stund senare säger åt publiken att hoppa blir det för en kort stund värre trängsel än på den värsta deathcore-konserten.

Asher Roth har förmodligen en taskig kvinnosyn, som många andra i branschen, vilket demonstreras när han tar upp åtta unga tjejer. Han älskar självklart svenska, blonda tjejer, men han ber dem att ”get the hell out of the stage” så att han ensam får sjunga Cee-Lo-samarbetet Be By Myself.

Förutom en känga till USA är Asher inte politisk över huvud taget utan väljer att bara ha roligt på scen. I avslutande radiohiten I Love College sjunger han att han älskar Sverige, men jag vet inte om det stämmer. Hela uppträdandet känns bara yta, inte djup.

Dela p� Facebook Dela p� Twitter

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg:


Inga kommentarer

Sök på Joyzine.se



artiklar / krönikor
recensioner