Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Sabaton
The Art Of War, 2008
Skivbolag: Black Lodge
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2008-05-30
Hemsida: www.sabaton.net

Jag har inga problem att förstå varför så många – företrädelsevis yngre – fastnar för Sabaton och dess uppumpade power metal. Svulstiga arrangemang brukar ha en tendens att fungera överväldigande, dubbelstamp och ettriga riff är en ögonöppnare för många som precis börjat utforska en fantastisk flora av metal och krigstexter är förstås häftigt. Det är inte alls konstigt att Sabaton med åren kommit att bli ett riktigt stort band, men innebär det att musiken är bra?

Givetvis inte! Kvalitetsmässigt är ”The art of war” välspelad och snyggt producerad, men materialet är bara jobbigt krystat. Jag betraktar Sabaton som ett smart affärskoncept snarare än god musik. Det är lätt att sälja så här storslagen metal till finniga fjortonåringar (jag imponerades själv av ett riff från pajasgänget Lost Horizon vid betydligt förnämare ålder en gång i tiden). Den som gräver lite djupare, eller sätter lite mer prestige i sin musiksmak, inser dock Sabatons dignitet.

För låt oss ta itu med ”The art of war” en gång för alla. Krigstexter med en donna som ska snacka mellan vart och vartannat spår känns mest pubertalt. Keyboardarrangemangen är så stora och flottiga att McDonalds framstår som en bantningskur och melodierna är utstuderat högtravande. Sången är bajsnödig och marschtakt smyger sig in lite här och där. Kort och gott, det är power metal med extra allt. Dessutom låter keyboarden i titelspåret som hämtad från den där Highland-låten av One More Time.

Jag är egentligen inte ute efter att smäda Sabaton. De är förmodligen väl medvetna om vad de gör och borde snarare krediteras för sin affärssmartness. Jag vill heller inte sparka på småkillarna i brillor och förstora bandtröjor som tycker att dalmasarna är toppen. Hellre Sabaton som inkörsport till hård musik än ingen inkörsport alls så att säga.

Vad som däremot är sorgligt är den skara av mogna män som aldrig lyckats växa förbi det här skräpstadiet i musiksmaken. ”The art of war” är snyggt förpackade pretentioner i stort format och en sådan fälla borde fullvuxna karlar kunna se förbi.