Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Winnerbäck, Lars
Efter nattens bränder, 2006
Skivbolag: Universal
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2006-05-16
Hemsida: www.winnerback.net

Jag minns inte riktigt när och hur jag fastnade för Lars Winnerbäck. Har för mig att jag fick en skiva i födelsedagspresent av farmor och på den vägen måste det ha varit. För en svinkall natt i juni 2000 stod jag där framför Pampasscenen i Hultsfred och bara strålade. Winnerbäck hade blivit inkallad som ersättare för en inställd akt jag inte alls minns. Han var lysande och ingen kunde vara mer nöjd än jag. Sedan dess har jag varit väldigt svag för den tillbakadragne östgöten och hans tonkonst.

Tycka vad man vill om den genomgående kvaliteten på den ”vuxne” Winnerbäcks allra senaste alster, men när det är dags att samla ihop karriären finns det en enorm guldgruva att ösa ur. Och faktum är att den som valt låtarna tycks ha precis samma preferenser som jag. Alla de viktiga låtarna är med, och då menar jag viktiga i meningen bra låtar så väl som viktiga för mig personligen.

”Efter nattens bränder” är en storm av nostalgi och minnen som sköljer över mig. På två skivor blandas Lasses hitlåtar med mer okända bitar från hans skivkarriär och den stora gemensamma nämnaren är att allt är otroligt bra. Att det är låtar som på något sätt haft en inverkan på mitt liv. Det är inte många artister som lyckas med det. Jag är självförvånad att den här samlingen talar så starkt till mig.

Halvtrötta spår som Stort liv, I Stockholm och Hjärterdams sista sång hade vi klarat oss utan. Men det är också de enda överflödiga spåren. De är förlåtna när skivan bjuder gåshudsframkallande bitar som Där elden falnar (men fortfarande glöder), Söndermarken och ofantligt vackra För dig, bonusspåret från liveskivan med samma namn. Och för er som vill ha mysiga radiobekantingar: Kom ihåg mig, Elegi, Dunkla rum och Hugger i sten. Jag skulle kunna rabbla i evigheter, ljuspunkterna är så många.

Även de två nyskrivna bitarna sitter. Melankoliska Ingen soldat och driviga Stockholms kyss är kanske inga av Winnerbäcks toppspår, men heller inga låtar man avfärdar i en handvändning. Med deluxevarianten av samlingen medföljer dessutom en tjock och ytterst läsvärd bok där Winnerbäck berättar sin historia.

Jag har inte varit helt vän med Winnerbäcks nya, lite vuxnare och genomtänkta stil. Men när jag sitter med ”Efter nattens bränder” inser jag att hans låtar betyder precis lika mycket som de gjorde den där natten i Hultsfred. Winnerbäck kommer alltid ha en plats i hjärtat och ”Efter nattens bränder” är en milstolpe. Ett dokument som visar upp det bästa av en artist med fingertoppskänsla för att skriva känslofull musik.