Joyzine

[stäng]

Fem korta

Martin Prahl

Fem korta frågor till Martin Prahl som nästa vecka släpper debutalbumet ”Through The Dark”...

Martin Prahl Du släpper ditt debutalbum "Through The Dark" i början av februari, vad har du för känslor inför skivan? Det tycks som att du arbetat på den under en längre tid?
Jag är enormt stolt och väldigt tillfredsställd med resultatet så det skall bli jäkligt skönt att äntligen få ut musiken. Jag har arbetat med låtarna under många år och även om det låter klyschigt så känns det som att jag hittat en egen stil, ett eget sound. Självklart hoppas jag att skivan kan väcka ett såpass stort intresse att vi, jag och mitt sexmannaband, kan komma ut och spela live en del. Jag har själv hört låtarna säkert tusen gånger och jag tycker fortfarande att de håller och i många fall växer.

Du ger ut den på eget bolag, har det varit självklart att göra det hela tiden, eller hur har tankarna gått?
Från början var tanken att spela in demos som jag kunde skicka till skivbolag, men då jag blev arbetslös hösten 2009 bestämde jag mig för att satsa och spela in allt professionellt. Jag arbetade målmedvetet och när skivan var klar, färdigmixad och mastrad kände jag att jag ville få ut den så snabbt som möjligt. Jag är nog lite av ett kontrolfreak och har varit med i hela processen så att ge ut den på eget bolag kändes ganska naturligt. En vacker dag hoppas jag nog kunna slippa sköta allt administrativt, men samtidigt har det varit både lärorikt och intressant. Musichelp hjälper mig med distributionen så skivan skall vara lätt att få tag i både via nätet och via butik.

Låten Everything to Lose har av undertecknad höjts till skyarna vid åtskilliga tillfällen, vad har du själv för förhållande till just den hitlåten?
Jag tycker det är en fantastisk låt. En låt som jag hoppas kan leva sitt eget liv och bli uppskattad av många människor under lång tid. Text och musik sitter väldigt bra ihop trots att jag plockat idéer från många av mina äldre låtar. Jag skrev refrängmelodin och spelade in en demoversion för två år sedan, men vissa av riffen är säkert tio år gamla.

Du har en bakgrund som framgångsrik fotbollsspelare, hur betraktas man som praktiserande musiker i idrottens värld?
Jag vet inte riktigt. När jag var yngre och talangfull så skyltade jag inte så mycket med min musik. Jag var inte lägereldstypen som tog med mig gitarren på träningsläger och showade. Jag tror att man betraktas lite på samma sätt som idrottsmän betraktas i musikvärlden. Man både ser upp till dem och vill distansera sig… När jag skulle sluta gymnasiet blev jag erbjuden 2000 kronor av lagkamraterna för att raka av mig håret, de tyckte väl att det stack ut lite för mycket…

På skivan gör du bland annat en själfull duett med Cecilia Salazar. Vilka fem sångerskor drömmer du om att få göra detsamma med?
Att få sjunga och arbeta med Cecilia är fantastiskt så jag skulle inte bytt henne mot någon annan. Men fem andra sångerskor som jag inte skulle tackat nej till att samarbeta med är Tori Amos, Florence Welch, Aimee Mann, Anneke van Giesbergen och Elin Ruth Sigvardsson.

Tori Amos har varit min husgudinna i snart 20 år. Hennes musik och jag passar väldigt bra ihop, den är ofta lite melankolisk och med spännande arrangemang.

Aimee Mann, lyssna på skivan ”Lost In Space” så förstår ni varför, absolut världsklass både live och på platta.

Anneke van Giesbergen var sångerska i ett av mina gamla favoritband The Gathering. En av väldigt få som fått mig att lipa när jag sett eller rättare sagt hört dem live. En sångerska med både enorm styrka och skörhet i rösten.

Florence Welch (från Florence + the machine) och Elin Ruth Sigvardsson är två nya bekantskaper som jag lyssnar en del på nu. Min musiksmak är väldigt blandad, men jag är samtidigt väldigt kräsen. Ofta är det så att sångaren eller sångerskan stöter bort mig. Så är inte fallet när det gäller Elin och Florence, då är det precis tvärtom.