Joyzine

[stäng]

Recension - Live

Sabaton
Metaltown, Göteborg
2013-07-05
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2013-07-09
Hemsida: www.sabaton.net

På vip-området sitter någon och drar den vid det här laget välbekanta ramsan om läget i Sverige och kopplingen till Sabatons popularitet, men det är en helt annan random-röst ur vimlet som bäst sammanfattar Falun-ligans intryck på Metaltown.

- De gör allt de kan och showar järnet och sen kliver Slipknot bara upp och ger dem fingret, konstaterar någon kärnfullt.

Det är exakt så det är. Sabaton bjuder på show. Det är eld, det är ramper, smällar och fyrverkerier In Flames-style i avslutningen. En show som bandet i allra högsta grad kan stoltsera med och känna sig nöjda över. Men när den amerikanska maskeradligan bara minuter senare kliver på festivalens största scen framstår Sabaton-showen bara som futtig. När Slipknot öser på med extra allt är tralliga trudelutter om en livstid i krig snabbt glömda.

Så kan den karga verkligheten se ut. Men innan Slipknot slagit sönder dalaillusionen är Sabatons show roligare än deras musik. Kompetent är det förstås så det förslår, men gänget envisas med att kabla ut en alldeles för stor mängd låtar från den där svenskspråkiga upprorsmakaren ”Carolus Rex”. Den är inte särskilt kul. Materialet blir inte roligare live.

Därför behövs de där eldkvastarna och de smittande glädjeleendena på scen. Musikaliskt blir det mest en transportsträcka av låtar som både är obekväma rent textmässigt och ganska långtråkiga rent musikaliskt.

När det ska till att komma en upplösning, innan de avslutande fyrverkerierna krattar vägen till scenen för Slipknot, bränner det dock till en aning. När det kommer till extranummer plockar Sabaton fram gammalt artilleri som The Art Of War och Primo Victoria och då är det ingen tvekan om att publiken diggar det.

Faktum är att Sabaton, tjusiga fyrverkerier till trots, var ett roligare liveband innan de släppte den där skivan vars popularitet många anser vara ett kvitto på läget i Sverige.