Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

The Scaramanga Six
Songs of Prey, 2009
Skivbolag: Wrath Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-05-18
Hemsida: www.thescaramangasix.co.uk

Projekt som i grunden är lite för pretentiösa för sitt eget bästa slutar vanligtvis på två helt olika sätt. Ibland bygger pretentionerna vidare på varandra till något som blir fantastiskt, men oftast rasar hela bygget och blir inte mycket mer än en ansträngande ljudsoppa.

De här britterna lyckades faktiskt med sitt uppsåt att skriva ond popmusik i och med förra plattan ”Dance of Death”. Jag vill minnas att jag kallade den ”rockoperan som Ola Salo inte ens vågat drömma om att skriva” och lät skivan snurra varv på varv. Det var pretentiöst, men det var väldigt bra. The Scaramanga Six kör vidare med samma koncept även på ”Songs of Prey”. En stapplande brittisk rockscen och belevade hårdrocksgenerationer, allt ska in i en svulstig rockoperakostym a la Queen. Gruppmedlemmarna har fler rävar än vad som egentligen får plats bakom öronen.

Det hade kunnat bli en lysande fortsättning på ”Dance of Death”, men så blir det inte. Britterna saknar helt enkelt finessen den här gången. Efter den tjusiga Led Zeppelin-stölden (Immigrant Song någon?) Hole in my emotion brakar The Scaramanga Six iväg i något som nog ska föreställa svulstigt utmanande, men som mest bara är skränigt. Tyvärr är det ett intryck som hänger sig kvar hela skivan. Gruppen får inte till refrängerna och kryddar inte med de intelligenta detaljer som kunde höras senast.

Klart att det inte är särskilt kul att få högt ställda förväntningar grusade, men ni som ännu inte upptäckt The Scaramanga Six bör inte bli skrämda. Kolla upp ”Dance of Death” istället, det är väl värt besväret.