Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Breed
S/t, 2007
Skivbolag: Facefront
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-06-26
Hemsida: www.breedmusic.net

Det är återigen ytterst befogat att nämna danskjäveln Jakob Bredahl som referens när det är dags att tala om ett rockande gäng skandinaver. Inte enbart för att Maurice Adams har en slafsig röst snarlik dansken, utan också för att musiken norska Breed presenterar har många beröringspunkter med dennes gärning.

Vad Breed levererar är nämligen ett potent stycke musik som är lika mycket thrashig attityd som dödssvängande rock n’roll. Eller för att tala i Bredahl-termer, lika mycket Hatesphere som Allhelluja. Faktum är att om man lyssnar okoncentrerat är det lätt hänt att hjärnan registrerar Breed som det ena eller det andra Bredahl-bandet. Så likt är det, både musikaliskt- och sångmässigt.

Lägg till denna beskrivning en liten gnutta Mustasch och ni har en tydlig bild av vad Breed handlar om. Detta självbetitlade album smyckas dessutom av en karg och kylig produktion som gör thrashelementen ordentlig rättvisa samtidigt som gruppen slipper att ramla i den mest ökenrockiga flumfällan när dödsrocken tar vid. Där har producenten Anders Gjesti och Fredman-teamet som mixat härligheten gjort ett gott jobb.

Lite minus alltså för ooriginaliteten, även om Bredahl förstås är en frän kille att låta som, och att låtmaterialet vid några tillfällen puttrar på tomgång. Plus för ett brutalt, men samtidigt svängigt, sound som hittar rakt fram och ett kompromisslöst framförande.