Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The Specials
West Coast Riot, Göteborg
2010-06-17
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-06-19
Hemsida: www.thespecials.com

Har man växt upp med The Specials eller skaffat sig en stadig relation till dem på något annat sätt går det säkert att få ut en hel massa glädje av den här spelningen. Man ska aldrig underskatta den kraft som finns i nostalgin. Men för oss som bara är bekanta med bandets musik, utan att egentligen ha omfamnat den på något sentimentalt stadium finns inte alls lika många glädjeämnen den här eftermiddagen.

Jag har nämligen svårt för hela prylen där man förväntas tycka något är bra bara för att det är lite charmigt, eller gulligt om ni så vill. Jag tycker inte att småbarn som gallskriker på offentlig plats är gulliga bara för att de är just småbarn och jag tycker sedermera inte att gamla gubbar som för länge sedan passerat bästföredatum är bra bara för att de själva tycker att det är sju helvetes kul att stå på scenen. Det funkar inte så.

Kul tycker The Specials uppenbarligen att det är att vara ute och lira igen. De håller nästan på att bubbla över av leenden och skratt där uppe på estraden och det är väl kul för dem, men inte lika kul för oss som lyssnar. Visst, det går en skön ilning längs med ryggraden i A Message To You Rudy, men överlag framförs gruppens lättsamma skarock alldeles för platt för att det ska kunna bli riktigt roligt. Publiken dansar, men jag hittar inte det där svänget i musiken som jag tycker borde vara där. Det låter för försiktigt, lite för näpet, kanske rent av för bekvämt.

Rent krasst kan jag konstatera att The Specials förmodligen har roligare än sin publik och att det borde vara ett gott tecken på att gubbarna kanske inte riktigt fungerar. Men så har vi ju det här med nostalgi och glädjen i att uppleva något man har en stark relation till och när jag ser mig omkring på piren inser jag att det är precis just det som många upplever i just denna stund.