Joyzine

[stäng]

Intervju

Augustibuller 2006

Gabriel Hirsch, presschef för Augustibuller, berättar om hur det går till att anordna en festival av mindre storlek och minns fjolåret så väl som drömmer om framtiden.

Vad har ni för förväntningar inför sommarens festival?
Att det som vanligt ska bli slutsålt och att vi får se många glada ansikten när festivalens första band drar igång. Sedan får det hemskt gärna vara bättre väder än regnet ifjol.

Ni släppte de första banden redan i december, men sedan var det ganska tyst. Vad har hänt sedan dess?
Ja det har varit lite väl tyst kan tänkas. Vi har lagt mycket krut på planering av saker som inte syns under ytan. Till exempel har årets tema utarbetats, där nya hemsidan, armbanden och affischen går i samklang. Eftersom allt är tecknat tar det lite tid att spotta fram allt. Sedan är det mycket visioner i artistfrågan som ska förverkligas. Till exempel släppte vi i dagarna några riktigt stora akter som det har tagit mycket krut att få klara. En annan orsak till att det kan tyckas gå lite långsamt är att vi alla i ledningsgruppen har heltidssysslor vid sidan om och bor utspridda över Sverige.

Har du några insidertips på band vi kan förvänta oss att se på Augustibuller i sommar? Ser det ljust ut för ett grymt program?
Inga insidertips direkt men vi arbetar varje år med att boka de artister som både vi och våra besökare vill se och som man inte kan se på så många andra ställen i landet. Självklart blir det ett grymt program med många aha-upplevelser och mycket "ofan". Sånt gillar vi.

Om du fick bestämma helt fritt, vilka fem band skulle du allra helst se på Augustibuller sommaren 2006?
-NOFX - Augustibullers ledningsgrupp är ett enda stort kompisgäng och många har vuxit upp tillsammans. Enda från de stapplande stegen i musiksmaken har NOFX varit en stöttepelare. Lyckan var stor när vi såg bandet i Lund för några år sedan. Vi har varje år haft NOFX på önskelistan över band på Augustibuller.
-Prince Buster - Jag är helt frälst av musiken som skapades på Jamaica under 60-talet. Prince Buster var en pionjär som både sjöng och producerade odödliga hits under hela 60-talet. Gubben lever och jag kommer kämpa för att få honom till Augustibuller.
-Breach - Jag vet att de lade ner verksamheten efter albumet "Kollapse" men ska man önska helt fritt måste de bara vara med. Med sin stenhårda och brutala metal/hardcore har de sin givna plats både i min skivsamling och i mitt hjärta. Jag kommer ihåg när jag såg sista konserten med dem. Efter sista låten, Kollapse, fällde jag tårar, en era var slut.
-Monster - Anders Wendin heter numera Moneybrother, men det var under Monster-tiden som han verkligen sparkade röv. Monster spelade i Lindesberg på sådana obskyra tillställningar som Lussevakan 1998 och på en galen spelning i Oscarsparken något år senare, där strömmen gick hela tiden.
-The Specials - När undertecknad låg i magen visade The Specials hur man kan ena punk och ska och göra något helt galet dansant av det. Att kunna få hit bandet anno 1979 när 2-tone-vågen var något nytt och hett och där bandet hade som mest energi skulle få Lopppholmarna att välta.

Hur ser ni på konkurrensen med andra festivaler i Sverige? Konkurrerar ni om samma publik?
Detta är en intressant fråga. I och med att vi ligger i augusti krockar vi lite med Uppsala Reggae Festival och Emmaboda. Dock tror jag inte att dessa är några konkurrenter om samma publik. Däremot finns det större internationella festivaler som gör anspråk på samma publik och vi vet att många står i valet och kvalet mellan dessa och Augustibuller. Eftersom vi är den enda festivalen som har detta relativt snäva utbud på musik har vi faktiskt en rätt unik publik.

Märker ni av ett större sug efter en festival som fokuserar på punk och rock från år till år? Ni har ändå utökat festivalen de senaste åren.
Jag tror man kan förklara detta på två sätt. En anledning kan vara att folk gärna vill testa något mindre alternativ än de största festivalerna. En annan anledning kan vara att folk vidgar sitt musikintresse och vågar gå sin egen väg och inte lyssna på det vi matas av i och med reklam och radio. Sedan är vi faktiskt den enda lite större festivalen som vågar boka lite otippade akter som 20 år gamla engelska punkband och en hel drös med mangel och ska. Det är lite intressant för vi får ofta skit i press och dylikt för att vi bokar gamla avdankade band. Men likväl säljer vi slut varje år och folk är mycket nöjda med bandbokandet. Vi kommer behålla den nivå vi har nu på festivalen, vi har inga intentioner att ha storhetsvansinne och satsa på att bli något nytt Hultsfred.

Hur svårt är det att få band att komma till festivalen? Är det stor skillnad mellan engagemanget från svenska och utländska band?
Rent generellt vill alla spela så mycket som möjligt. I dagsläget finns det oändligt med band i Sverige som både skickar in demo, ringer, låter sina bokningsbolag ringa med mera. Konkurrensen är stenhård och engagemanget är riktigt högt. När det gäller utländska band går vi oftast in och plockar de vi vill ha utan att de ligger på. Vi är ändå en relativt liten aktör om man ser till resten av Europa med festivaler som har 250 000 besökare. Men vi ser att fler och fler får upp ögonen för oss och uppvaktar oss.

Kan vi förvänta oss några förändringar eller nyheter på festivalen i sommar?
Som det ser ut nu kommer det inte ske några stora förändringar. Förra året möblerade vi om på området och bytte ut en scen, några så stora förändringar kommer inte att ske i år. Däremot kommer campingen att få sig en ansiktslyftning. Vi har i några år haft ett dj-tält som oftast spelar jamaicansk musik på kvällarna och nätterna inne på campingen. Detta tält kommer bli större och få en bredare omfattning, men mer om detta när vi börjar närma oss festivalen.

Vilka var fjolårets fem bästa konserter på Augustibuller?
Detta är en svår fråga. Som arrangör har man tyvärr inte mycket tid att se band på festivalen, man springer omkring och fixar saker hela tiden eller är för stressad för att stå still under en hel konsert. Men The Kristet Utseende var en höjdare när en hel skog med uppsträckta toaborstar välkomnade bandet. Att TKU skulle återförenas var något som ingen förväntade sig och det var först bara Augustibuller som bokade dem. När de andra festivalerna såg vilket tryck det blev på dem i och med att TKU inte skulle spela hos dem kröp de till korset. Steamboat Rally med sin supersnabba skejtpunk inne i Havaji-tältet var också kul att se. Vi är många i ledningsgruppen som gillar denna lillasyster inom punken och Steamboat Rally smällde trumskinn så fort att få hängde med. När The Selecter slog igång sin konsert var vi många som inte förstod att det var här i Lindesberg som de lirade, en helt overklig känsla. Samma känsla infann sig när Peter & The Test Tube Babies spelade Banned from the pubs.

Var det något band du blev väldigt besviken på? Jag såg för få för att ens få en uppfattning om alla band. Men oftast brukar banden på Augustibuller ge järnet.