[stäng]

Promopop - Johan Berger

Det finns många spelpjäser i det gigantiska schackspel vi kallar för musikindustri. Banden, artisterna, är bara en liten del i denna stora karusell. För många är drömmen fortfarande att bli upptäckta och signade till ett stort skivbolag, som sedan förhoppningsvis ska öppna alla dörrar till evig berömmelse och ryktbarhet. Men hur når man dit? En spelpjäs som, bland annat, har haft en väsentlig del i kontakten mellan artisten och skivbolagen är managern. Ni vet han som ständigt går i kavaj, har en fet cigarr i mungipan och svarta shades. Johan Berger driver managementföretaget Promopop och firar dessutom tio år i branschen i år. Vem lämpar sig bättre att fråga ut om managerns roll än just han?

På bussen ner mot stan sitter jag och funderar på vad en musikmanager egentligen gör. Ja, han arbetar med band och artister, det vet jag, men mer då? Vad gör en manager mer konkret, hur arbetar han, och hur fungerar samarbetet egentligen? Huvudet riktigt surrar av frågor när jag stiger in på Steve’s Coffee och spanar efter Johan Berger. Precis när jag fått min kopp med rött te i handen står han där, med kavajen och halsduken på. Efter ett handslag, ett fast sådant, och en inbeställd kaffe och kaka tar vi plats vid ett av fönstren som vetter ut mot promenadstråket. Det första jag märker är den självklara och självständiga aura som omger Johan Berger. Det här verkar vara en man som har koll på läget och vet vad det är han håller på med. Min första fråga är lika enkel som den är självklar och tvådelad: Vem är Johan Berger och vad sysslar Promopop med?
– Jag är egenföretagare, entreprenör som det kallas när en person försöker förverkliga sina idéer i bolagsform, med någon slags ekonomisk plattform i botten. Joyzines läsare känner säkert något band som har någon tjej eller kille som skickar lite demoplattor, ringer till spelställen och så vidare. Skillnaden mot det som jag gör i Promopop är att jag försöker få ekonomi i samma saker, säger Johan med ett skratt och kastar en snabb blick ut mot de förbipasserande på gatan.
– Det vill säga att hjälpa band framåt. Att vara deras representant mot en ibland ganska motsträvig omvärld.

En början
Det märks tidigt att Johan Berger vet hur han ska lägga fram sina ord. Budskap och förklaringar är glasklara. Vältalig och välklädd, en manager som hittills motsvarar mina förväntningar. Hur kommer det sig då att man ger sig in i den här branschen överhuvudtaget?
– Jag spelade i band själv en gång i tiden, i några mindre lyckade konstellationer, men upptäckte snart att det jag tyckte var roligast var att arbeta med själva marknadsföringen av musiken. Av en slump träffade jag ett par killar i London som tyckte att det här med att driva bolag och att hjälpa nya band var en väldigt intressant företeelse att hålla på med. Jag inspirerades av dem och tänkte att man skulle kunna göra något liknade hemma i Linköping. Då gjorde jag det helt enkelt, säger Johan med ett varggrin. Men jag visste ju ingenting om hur man gjorde sådant här så jag började med att registrera ett företag på patent- och registreringsverket för att sedan skaffa ett varumärke, logotyp och så vidare. Detta gjorde jag under slutet av 1996 för att sedan dra igång Promopop 1997. I början var det inte den ekonomiska delen som var det primära. Det roliga var att se vad jag kunde göra, om jag på något sätt kunde utveckla och förvalta den idé jag hade om att marknadsföra. För att helt enkelt kunna se hur långt jag kunde sträcka ut själv. Detta var dessutom under en brytningstid då begreppet ”demo” började bli väldigt hett, någon gång mellan 1996-1997. Jag kände att jag kom helt rätt i tiden, att det här var något som fick ganska mycket massmedial uppmärksamhet vi det tillfället.

Nu och då – en titt på musikbranschen
Tio år är en väldigt lång tid, framför allt inom musikbranschen. Mycket har kommit att förändrats sedan 1997. Då låg Internet och mp3orna fortfarande i sin slumrande vagga, kommunikationskanalerna var inte lika många och spridda som idag. Något som givetvis har påverkat Johan Berger under hans karriär.
– När jag började med Promopop var ett av de primära målen för banden att bli signade av ett skivbolag. Helst ett stort skivbolag. Det var något av en värdemätare på hur bra man var om man kunde få skivkontrakt. Så är det inte idag. Att ligga på ett majorbolag är inte lika med självförverkligande, och det vet banden. Detta eftersom det går sämre för skivbolagen, de har svårt att sälja sina produkter och de har svårt att marknadsföra sig själva och de artister som de redan har. Istället har intresset från musikintresserade människor förskjutits mer åt den här svansen av nya intressanta band som kanske inte ens ligger på ett skivbolag, utan finns på myspace eller andra Internetplattformar. Och de banden eller artisterna är lika bra, eller ännu bättre, än Christina Aguilera eller Robbie Williams till exempel. Du har det lilla bandet från Skövde, var de kommer från är inte ens intressant, bara det faktum att de finns där på myspace. De låter bra, de har en fräck egenproducerad video ute på youtube, det är tillräckligt och det kostar inte en spänn för folk att ladda ner. Ur Promopops perspektiv finns det ändå fortfarande saker att göra. Eftersom det är en sådan uppsjö av band som vill synas på Internet, via myspace och andra sidor finns det fortfarande ett behov av någon som hjälper till att stå med en megafon och skrika, kolla här är vi, kolla på oss! Det finns fortfarande ett behov av våra tjänster och det är ju betryggande, säger Promopops VD och grundare för att sedan luta sig något tillbaka, blicken åter vänd mot gatan för ett ögonblick.

Ris och ros – Ett annorlunda initiativ och perspektiv
Det är dock inte alla som ser på Promopop och den verksamhet som bedrivs där med blida ögon. Anledningen är ett ställningstagande angående hur finansiering, och i längden, verksamheten ska gå runt. Johan Berger förklarar samtidigt som caféet börjar fyllas av ett snurrande småprat från de gäster som ständigt droppar in.
– Själva grundstommen, och tillika problematiken i företaget, är att vi tar betalt av dem vi jobbar med. Det kan låta lite krasst, men jag söker de bästa banden bland dem som kan betala. Hade utgångspunkten varit att bara hitta ”de bästa banden”, då hade kanske verksamheten sett annorlunda ut. Men de som är beredda att betala är ofta också väldigt hängivna till att ha en dialog och de är även måna om att anstränga sig för att få tillbaka sina pengar. Då finns det en poäng. Sverige är också något av en liten ankdamm. Det är svårt att hela tiden hitta det nya The Hives, The Knife, Abba, eller Roxette. Men man kan få igen de pengar man investerar om man ser långsiktigt. Antingen jobbar man med ett avtal där avtalet reglerar att du får intäkter senare, beroende på vad du har lyckats prestera. Eller så tar man betalt från början för att garantera att man kan fortsätta. Jag har valt det senare alternativet. Vilket är unikt i Sverige. Detta har inneburit att det har varit både ris och ros, men när stormvindarna väl har blåst över har jag alltid funnits kvar. Å andra sidan hade jag nog inte hållit i tio år om jag inte hade brunnit för det. Jag tycker att det är väldigt roligt, framför allt att se saker och ting hända. Att börja med ett band som kommer direkt från gatan och sedan ta dem en bit på vägen. Hela företagsidén bygger på utveckling.

Vikten av att arbeta – och så lite Basshunter förstås
Men är det verkligen så att alla de artister och band som hör av sig till Promopop i hopp om att kunna få en skjuts upp mot stjärnhimlen, har tagit till sig de rådande tankegångarna inom indiependentrörelsen? Finns det inte de som fortfarande tror att en manager eller ett skivbolag löser alla problem?
– Det händer fortfarande att jag hittar artister som tror att allting löser sig bara för att man hittar ett bolag eller en representant som är villig att jobba för dem, börjar Johan. Kaffeglaset är nu tomt sånär som på lite skum och smulorna på kakfatet är det enda som vittnar om att det en gång har funnits en kladdkaka.
– Så är det självfallet inte. Det krävs en gemensam insats, artisterna måste också jobba. ”Ska vi göra samma sak som du gör?” kan de säga. ”Ja, ni ska göra precis samma sak som jag gör. Ni ska promota er och söka spelningar. Jag ska göra samma sak”, är mitt svar. Desto fler plattformar det finns att synas på, desto bättre går det ju. Ett bra exempel är bandet Paris som jag jobbade med. Vi hade nästan en konkurrens mellan oss. Vi kunde ringa varandra och säga, ”Jag har lyckats fixa det här!”, varpå den andra kunde kontra med, ”Ja men… Jag har lyckas fixa det här! Så tro inte att du är någonting!”. Då fick man en knäpp på näsan och var helt enkelt tvungen att komma upp med något ännu bättre. Den typen av samarbete är idealet.

Hela konceptet med att ta betalt i förskott för sina, till råga på allt eventuella, tjänster måste sticka många band och artister i ögonen. Är inte risken att de kräver väldigt mycket av sin manager? Har man betalt vill man också se resultat? Johan Berger skakar lite på huvudet och blixtrar av ett igenkännande leende när jag ställer frågan om han träffat på band som har hyfsat låtmaterial men ändå inte är av star-quality.
– Ja visst. Det är ofta det man som band eller artist vill köpa. Hela den processen. Då försöker jag anpassa det hela för att göra just det. Men ibland är det så att man vill betala, men sedan inte ta till sig det jag har att säga, och då blir det problem. Då händer det oftast ingenting. Det är samma sak som att ett skivbolag signar upp ett antal artister. Några artister peakar, men det största fältet ligger kvar på samma plats. Det är ingen skillnad med Promopop. Jag har någon artist som peakar iväg då och då samtidigt som andra kanske ligger i den kreativa fasen, alternativt i slummer eller också tappar bandet helt enkelt gnistan och kan inte gå vidare.

Hur är det då med åldersgräns? Plockar Promopop vad som helst, när som helst?
– Grundprincipen är att jag tittar jag på vad jag tycker är bra. Den första frågan är, ”gillar jag det här?” Om jag nu tycker om det jag hör tar jag sedan upp en dialog med bandet, eller artisten, och berättar vad själva företagets idé går ut på, vad som är förutsättningarna för att kunna börja jobba. Den enda Linköpings-akten jag har just nu, Audiogate, är en kille som, om man generaliserar lite hamnar någonstans i Basshunter-facket. Han är 19 år, det är smärtgränsen neråt. Det är precis så man slipper att behöva träffa mamma och pappa i vardagsrummet för att göra upp dealen, säger Johan med ett ironiskt halvskratt.
– Gränsen uppåt är genrebestämd. Är det ett bluesband skulle man kunna sträcka ut åldern, men vi lever ändå i en ungdomsfixerad massmedial verklighet, att ställa upp ett par gubbar mot en husvägg för att spela pop är inte så fräscht. Däremot kanske några slitna rockers kan funka, om det är tillräckligt bra musik. Men det är absolut inget som avgör, om jag går loss på musiken, utefter de förutsättningar som jag berättade om förut, då vill jag köra.

En framtid – relationer över tid
Tio år har nu gått sedan starten 1997. Promopop har lyckats ta sig över såväl toppar som dalsänkor, genomlevt såväl stormar som ljuva sommarbrisar. Vad kan då de nästkommande tio åren i sitt sköte?
– Jag läste någonstans att det är efter 8-9 år som man kan börja göra en utvärdering av det man håller på med som egenföretagare och entreprenör och sedan börja fundera på hur man ska kunna utveckla sitt företag. Titta på de stora företagen, hur länge har de hållit på? Saker och ting tar tid. Om man verkligen ska bli etablerat och inte bara ett one hit wonder vill säga. Likadant är det med ett bolag, ska man driva ett bolag då får man fan ha tålamod.
– Det går inte över några år bara, det är en lång process där man bygger upp relationer, som du och jag, när vi träffas här och nu. Säg att vi träffas om fem år igen, då kan vi börja utvärdera och se vad som hänt. Undan för undan bygger man upp relationer med människor som sedan kan bli värda någonting. Oavsett vad du gör om fem år så har du säkert kontakt med de människorna som finns kring Joyzine, de kanske kan vara en resurs för det jag vill presentera då. Är det inte Joyzine så är det kanske något annat. Undan för undan bygger man upp de tegelstenar som murar dit hus. Idag består Promopop av två personer. Om ytterligare tio är vi kanske är tre, fyra stycken, vem vet? Jag är uthållig och jag kommer att fortsätta. Jag känner att det här är min dröm, och jag lever mitt i den. Jag känner också att jag har fått en del kvittenser på att det var rätt satsning. Nu inför tioårsjubileumet, lite oväntat, är det folk som hör av sig, även från bolagshåll, och säger några värmande ord. Då blir man lite tårögd. Det känns riktigt roligt.

Det går inte att ta miste på att Johan Berger är en man som brinner för sitt yrke, men som framförallt är stolt över att kalla sig för manager. Med denna lägesrapport över musikbranschen sedd ur promotionmänniskornas perspektiv skakar vi hand och tackar var och en för sig. Två nya stenar som kan komma att mura upp även ditt hus.

Av: Christian Stenbacke 2007-02-13
Foto: 1. johanberger.com 2. promopop.se 3. Basically The Same (promopop.se) 4. Elephants (promopop.se)
Hemsida: www.promopop.se

Kommentera

Namn:

Spamskydd, skriv 49273 i rutan

Inlägg: