Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Nokeys
The Regency, 2009
Skivbolag: SFEM
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2009-11-26
Hemsida: www.nokeys.it

Okej, vad vill italienarna i Nokeys säga mig som lyssnare med den här skivan? Det är en viktig fråga. Utan mål eller mening med musiken blir det sällan särskilt bra. Många musiker säger att de gör musiken enbart för sig själva, men de flesta av dem far då med osanning och de som inte gör det, ja de gör oftast ganska så intetsägande eller rent av dålig musik. Således, vad vill italienarna i Nokeys säga mig med ”The Regency”?

Jag har inte den blekaste aning faktiskt. Gruppen fladdrar spastiskt mellan dassig new wave, bländande och kommersiell brittrock och utsvävningar i så väl synth som skrammelrock som är fullkomligt omöjliga att förstås sig på. Det finns ingen struktur eller linje i materialet. En känsla som ytterligare förstärks av att herrarna kastar sig hejdlöst mellan italienska och engelska som sångspråk.

Inledande Rocn'n'roll pistolero (sic, ja titeln är faktiskt felstavad så på konvolutet) är en spattigt högtravande rockkomposition som är mer kul än bra men ändå fungerar som effektiv ögonbrynshöjare. Därpåföljande Eyes of riot är en lysande poppärla med typiskt brittklingande anslag som knappast passar ihop med sin föregångare, men som ändå gläder. Sedan följer en bergochdalbana genom åtta ytterligare spår där det låter som om Nokeys vill vara R.E.M lika gärna som Depeche Mode. Det är spretigt men sällan bra och det enda som sticker ut är sköna The lads.

Jag fortsätter grunna kring frågan, vad vill italienarna säga mig med sin musik?, utan att lyckas komma fram till något vettigt. Kanske är anledningen till att ”The Regency” framstår som ganska blek och onödig just det faktum att herrarna gör musik för sig själva allena.