Joyzine

[stäng]

Fem korta

Wonderland Dementation Dept.

Fem korta frågor till Christian Lundqvist, basist i ep-aktuella emocore-orkestern Wonderland Dementation Dept.…

Er sångare slutar i bandet, hur kommer det sig? Vad är den bakomliggande historien?
Daniel har inte längre den totala fokusen som behövs för att spela i ett band av vår kaliber. Det är 110% som gäller och det finns inte längre hos honom. Det är något vi alla känt av under det senaste året. Dock är det lite splittrade känslor för det senaste året har utan tvekan varit det roligaste och mest spännande året för oss som band. Det har dock inte påverkat Daniels insats på vår nya platta, han har verkligen gett järnet och det är definitivt ett värdigt avslut från hans sida. Jag har aldrig hört honom så fokuserad och grym som han är på detta släpp.

Det hela handlar i grund och botten om hans inställning till musiken och livet utanför den. Han har valt det senare och bestämt sig för att lämna detta och gå vidare, det är hans beslut och vi respekterar det, samtidigt som det tyvärr var ganska väntat. Jag och Daniel har lirat ihop i snart 10 år så det känns naturligtvis väldigt konstigt att inte längre göra det, men samtidigt känns framtiden nu väldigt spännande. Jag, Fredrik och Anton har en vision, tighthet och vänskap som är enormt svår att hitta och kanske kände Daniel sig lite utanför den gruppen, men det är inte längre vårt problem. Vi har gått vidare och kommer fullfölja våra planer med vår vision.

Ni är på gång med en ny ep, berätta om den! Vad kan fansen förvänta sig av musiken på den?
Ja, epn "Conquest Of The Last Frontier" kommer att släppas i mitten av juli genom vårt egna bolag Mind Riot Records i Europa, men det större släppet blir via The Orchard som släpper plattan digitalt i USA. Denna skapelse har hela tiden varit tänkt att släppas digitalt och nu sköter amerikanska The Orchard det, vilket är riktigt skönt.

Det finns två spår med igenkännbara paralleller till förra plattan, dessa är American Libertaion och första singlen Black Channel. Black Channel är en klockren första singel, en tre minuterslåt med lite emofeeling och en riktigt snygg melodiskt refräng. Annars bjuder epn på en massa nyheter, det mesta känns som en naturlig utveckling för oss, men så kanske inte lyssnaren känner.

Det är mer dynamik, det mesta är hårdare och mer energiskt, men det är framförallt snyggare. Vi har använt oss av mer piano den här gången, plus att vi även använt dragspel på fyra låtar. Det instrumentet är ju galet underskattat inom den hårdare musiken. Tack och lov har vi trummisen Anton Broberg som är en multiinstrumentalist och spelar alla dessa instrument galant.

Det känns så onödigt att använda massa superlativ för att diskutera en ny platta, det är ju helt upp till publiken, men vi som band är grymt nöjda.

Er hemsida pryds av ett estetiskt krigstema, vad är tanken bakom detta?
Alla som varit i kontakt med Wonderland Dementation Dept, vare sig det gäller live eller via våra skivor, vet att vi har en politisk agenda. Det kunde ha varit lätt att presentera en hemsida med brinnande amerikanska flaggor och liknande, men faktum är att det är ju väldigt ofarligt att kritisera George W. Bush och hans stab nu. Till och med countryartister är snea på honom. Så vad vi ville skapa är en hemsida som återspeglar texterna och innehållet på vår nya platta, som bland annat är att du inte kan bomba dig till en demokrati, samtidigt som vi ställer frågan "What´s left for the American Dream", där mänskliga rättigheter kränks till fullo, utan att någon riktigt gör något åt saken. Vi visar till exempel fångar från Gitmo som suttit fängslade i massor av år utan rättegång och regeringen i USA hävdar att de inte är krigsfångar, därför behöver de inte ta hänsyn till dessa lagar.

Det nuvarande "kriget mot terrorn" skapar bara större motsättningar och mer terrorister. Skivan presenterar ett par olika frågeställningar och detta har vi velat visualisera på siten. Vi ger nödvändigtvis inte alla svaren, men tar däremot upp ett gäng frågor/ämnen som kan kännas obekväma. Sedan är det naturligtvis kritik mot vår egen regering som utövar så små påtryckningar att de inte ens märks.

Musiken är politisk därav vill vi förstärka det hela med en riktigt snygg politisk website. Skulle vi inte göra det känns det som vi missat halva poängen. Visst, musiken är den som skall förmedlas ut till folket, men utan vårt budskap känns det som om vi inte får ut vår fulla musikupplevelse till dem.

Lista de fem plattor som varit viktigast för utvecklingen av Wonderland Dementation Dept.?
Tuff fråga, skall försöka sammanfatta det så bra som möjligt.
1. Refused (”The Shape Of Punk To Come”) - För den skapade något nytt inom hardcorescenen. Skivan är grym rakt igenom, men det som riktigt imponerar är den otroliga lekfullhet som finns på plattan.
2. Muse (”Orgin Of Symmetry”) - Fantastisk platta av ett grymt band. Förutom att det är en suverän platta, är det just hur de jobbar som en trio och får fram ett sådant helgjutet sound och driv i sin musik som imponerar. Lyssnar inte så ofta på basister inom den hårdare musiken, men här utmärker sig verkligen basen med ett fett och ofta distat sound ihop med klockrena basgångar.
3. At The Drive-In (”Relationship In Command”) – Den här plattan fick verkligen upp ögonen på mig när det gäller den lite mer kaosartade hardcorerocken. Liksom Refused har plattan ett gäng år på nacken, men ter sig precis lika fräsch idag som den gjorde när den kom.
4. U2 (”Auchtung Baby”) - Egentligen bör man inte nämna en enskild platta, då hela deras karriär är kanon. Bandet har i över 25 år legat på topp och blir bara bättre för varje släpp. Det finns nog inget ett annat band i rockhistorien som klarat av den bedriften. Vi låter ju naturligtvis inte som U2, men har väl framförallt influerats av "The Edge" och hans otroligt stora gitarrsound som vi emellanåt har stulit en del från.
5. Soulfly (”Prophecy”) - Riktigt cool platta med en knäckande bra version av Helmets In The Meantime. Största och förmodligen enda influensen från den plattan är trumliret, som är sjukt bra.

Vilka är de fem viktigaste musikhändelserna i sommar?
Skitsvårt, när man var runt 20 kändes allt sådant så mycket viktigare, men here we go...
1. Metaltown - Det har ju varit en ganska medioker festival tidigare, men i år kommer Tool , vilket gör att det inte går att missa årets upplaga av denna Göteborgs-händelse.
2. Släppet av vår nya skiva "Conquest Of The Last Frontier", blir en toppenupplevelse.
3. Khoma - på Metaltown. Sveriges mest intressanta band just nu. Ser verkligen fram emot att se dem live.
4. Muse - ny platta släpps om några veckor. Är riktigt sugen på att höra vad de hittat på den här gången.
5. Guns n´ Roses - Globengiget, såg dem när de var på riktigt 1991. Nu skulle jag mest vilja se dem för att få mina farhågor bekräftade, vilket naturligtvis är att Axl borde gått i ide för all framtid.