Joyzine

[stäng]

Recension - Live

The (International) Noise Conspiracy
Frihamnspiren, Göteborg
2005-08-06
Av: Christian Stenbacke
Publicerad: 2005-08-30
Hemsida: www.internationalnoise.com

Från den första tonen till den absolut sista levererar The (International) Noise Conspiracy konstant tokröj. Grabbarna vet hur man fyller ut en stor scen, gitarristen Lars Ström har sina halvsnurrhopp, basisten Inge Johansson har sina rockklacksparkar och den alltid lika frispråkiga Dennis Lyzxén har sin spagatdans och någon märklig form av kullerbytta som mer påminner om det sätt på vilken en sådan där grön hårig larv tar sig fram, typ genom att dra ihop och sedan fälla ut kroppen igen. Det nästintill klassiska hoppet från en av de höga förstärkarna var givetvis också med.

The (International) Noise Conspiracy är i sanning en väl ihopsydd och energisk liveakt som man bara inte får missa att uppleva om man får chansen. Om det är möjligt se dock till att välja ett tillfälle när de spelar på ett litet mindre och mer intimt ställe, helst på någon halvsunkig rockklubb, där skulle man nog få ut det lilla extra, en känsla som saknas på denna spelning, att verkligen få känna på den atmosfär som kan uppstå mellan bandet och dess publik. Den enda fördelen med att T(I)NC spelar på Göteborgskalaset är att det är gratis inträde vilket innebär att även de med lite halvtaskig ekonomi (däribland jag själv) kan komma och titta.

Redan i första låten, Black Mask från senaste albumet "Armed Love", får den till en början aningen småsega publiken uppleva ett skolexempel på bra rockmusik, allt handlar om ren, rå energi och spelglädje. Varje gång man går för att se en T(I)NC konsert gör man det med skräckblandad förtjusning, visst, de är en grym liveakt men alla dessa kommunismosande brandtal som sångaren Dennis Lyxzén brukar ägna sig åt är inte alltid något som faller iallafall mig i smaken. Denna gång var det dock ganska rumsrent. Det gnälldes lite på Göteborg Stads stränga regler för ljudnivån på spelningar (vilket ändå är något jag instämmer i, helt och hållet) och det delades ut en känga både till socialdemokraterna men också moderaterna.

Fast nog försvann lite av udden i resonemanget när Lyxzén hänvisade till moderatledaren som Carl Reinfeldt (för alla intresserade så heter mannen i fråga Fredrik i förnamn). Den största poängen gjordes helt klart kort därefter när den högst karismatiska T(I)NC-ledaren fastslog att rockmusik handlar om att man faktiskt får säga precis vad man vill om vad man vill utan att ha något belägg alls för vad man säger, något som han påstår att han själv och kamraterna i bandet gjort ett bra tag nu. Då gick det inte annat än att le ganska ironiskt. Jag älskar verkligen självdistans.

Fokus låg annars på låtar från senaste skivan, låtar som Let's Make History och Like A Landslide sitter helt klockrent men även låtar som Communist Moon och A Small Demand lyfter helt klart ännu ett steg när de framförs live. Givetvis spelas också äldre material, däribland den rent lysande Capitalism Stole My Virginity från "A New Morning, Changing Weather" som släpptes 2001. Som sagt, mellansnacket får stå för sig, framträdandet och musiken är riktigt riktigt bra. Det där ironiska leendet dyker upp igen under avslutningen, när setet är klart, då hela bandet står med knuten högernäve i luften samtidigt som det spelas en outrolåt innehållandes orden power to the people.. Hur kul som helst.