Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Dungen
Skit i allt, 2010
Skivbolag: Subliminal Sounds
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2010-10-03
Hemsida: www.dungen-music.com

”Skit i allt” är en synnerligen god programförklaring för den här plattan. Här skits det nämligen helt och fullt i genrebeteckningar, i om Dungen är ett band eller Gustav Ejstes soloprojekt och i om någon kommer bemöda sig med att lyssna över huvud taget. Det är ett gladlynt experimenterande rakt upp och ner där Dungen kostar på sig lyxen att skita i allt på riktigt.

Frågar ni mig kan ni också skita i att lyssna på den här plattan. Eller nej, nu var jag förstås aningen drastisk. Så dålig är naturligtvis inte ”Skit i allt”. Den är fylld av gott musikantskap, djärva påhitt och imponerande mod. Däremot är det en väldigt svår platta att ta till sig.

Samtidigt som Dungen oblygt rör sig mellan jazz och pop, progg och lounge väljer det också bort en stor skara lyssnare. Det blir för knivigt för att hänga med, lite för lågmält för att hålla fast och lite för utstuderat märkvärdigt för att kännas spontant. Dungen kan och vill leka med sitt sound utan gränser, men det leder tyvärr också till att det nog är roligare för dem själva som musikerkollektiv än vad det blir för oss som lyssnar.

Jag skymtar riktigt fina melodier där bakom sävligt plinkande och ointresserad sång, men tyvärr känns de bara flyktiga och lite för inbroderade i girlanger som inte faller mig riktigt på läppen. Jag tror jag skiter i det här.