Joyzine

[stäng]

Recension - Skiva

Omnium Gatherum
Stuck here on snakes way, 2007
Skivbolag: Candlelight Records
Av: Mikael Mjörnberg
Publicerad: 2007-05-08
Hemsida: www.omniumgatherum.org

För några år sedan släppte Omnium Gatherum ett album som var lika delar melodiös dödsmetall och goth. Det var alldeles för anonymt för att jag ska ha lagt dess titel på minnet, men jag vill minnas att jag brottades med den i några dagar. Irriterad över att finnarna inte klarade att sätta sina bästa idéer i ett roligare sammanhang. Det har de gjort nu när det är dags för ”Stuck here on snakes way”. Spåret är numera rakt västkustligt.

Ändå är det plattans enda gothmelodi som är bäst. Det är ganska ironiskt. Just Signs är en underbart gråtmild och intrikat melodi som bygger på snygga gitarrfigurer och släpig sång. Inte långt ifrån <Tiamats mest rödgråtna domäner. Den finska melankolin tillåts tala och jag får nästan gåshud när jag lyssnar.

Förmodligen går det att uppskatta gothflörten så mycket den här gången just för att omgivningen är så konsekvent. Omnium Gatherum har kört knytnäven i byxfickan och bestämt sig för att spela oborstad västkustdöds. De gör det på det typiskt finska viset och påminner om ett snabbare Insomnium. Utan att några särskilda låtar (mer än nämnda Just Signs) står ut är skivan en trevlig bekantskap av kompakt döds.

Har för mig att jag tyckte Antti Flippus sång var väl stel senast jag stiftade bekantskap med ensemblen. Han är nu ersatt av Jukka Pelkonen, ändå skulle jag vilja lägga in den brassklappen när jag skriver om ”Stuck here on snakes way”. Men när Pelkonen sjunger stelt är skadan inte alls lika stor. När övrig musik höjt sig så pass mycket smälter rösten in på ett bättre sätt.